Sida 196
FÅGELN MED SEGERSTENEN, SPRÄNGÖRTEN OCH LIFSÄMNET. 181
stjärt besitta en öppnande egenskap, samt att de betvinga de onda, innelyckande, maktema, är ännn ej alldeles försvnnnen hos vår allmoge. Ett par drastiska exempel på det förra finnas antecknade från Skåne,* och ett intyg om det senare är, att man i Värmland till skydd mot sjukdom hos kreataren, »förtrollning», öfver fähnsdörren förr uppsatt ett par tuppstjärtfjädrar.* Märkligt nog möter inom literatureA den åsikten, att den ena — den högra — af de två långa, krumböjda fjädrarna i Hermes-fågelns stjärt förmår lås att springa upp, redan under det andra århundradet af vår tidräkning, nämligen i Lukianos' dialog Alektor (Tuppen).
Men äfven segerstenen återfinnes, såsom sagdt, hos tuppen och omnämnes sålunda redan af Plinius (Historia naturalis XXYII, 144), hvilken framställer tron på en dylik i tuppens mage förekommande amulett såsom till och med på hans tid flere århundraden gammal.' Enligt senare författare, hvilka angifva, att stenen finnes i fågelns hufvud, gör den innehafvaren icke allenast oöfvervinnelig utan skyddar ock mot eller botar sjukdom, ja han är till och med en önskesten, hvarmed man kan nå alt, hvad man åtrår. ^
Yi må här kasta en återblick på det föregående. Såsom vi sett, framstår så väl hos den grekiske författaren Lukianos som i senare svensk folktro tuppfjädern såsom till sitt väsen identisk med lifsgrenen, »sprängörten». Af den ofvan gjorda jämförelsen mellan Fjölsvinnsmål och Skimismål finna vi emellertid, att här i Norden ännu under den senare hednatiden någon skilnad dem emellan måste hafva ingått i åtminstone de mer invigdes kunskap. Medan den segersäUa lifsgrenen i bägge dikterna möter, ehuru under skilda namn, träder i den förstnämda dikten tuppfjädern i stället för världsherskarens svärd i den sistnämda. Den skärformiga fjädern likställes altså med ett skärande vapen. Nu är förhållandet det, att äfven ett par andra af de fåglar, med hvilka vi förut gjort bekantskap såsom innehafvare af segerstenen och lifsstängeln, enligt
' Eva Wiostböm: Folkdiktning, (Första samlingen.) Köbenhavn 1880. S. 122. > Keddeladt af fil. kandidat N. Eetland.
» Jfr V. Hbhn: Kulturpjlanzen und Haustkiere. 7 nppl. Berlin 1902. S. 324. * J. Gmmm: anf. arb. sid. 1169, 1170.
Digitized by VjOOQIC
Källa: Internet Archive ·
