Sida 200
FÅGELN MED SEOERSTENEN, SPBÄNGÖRTEN OCH LIFSÄMKBT. 185
egendomliga seden att sätta sig i toppen af npptiJl förtorkade träd och med näbben hamra eller trumma mot dessa för att sålunda locka honan. Han bultar härvid, säger Brehm, »så ifrigt med näbben mot trädet, att det låter som ett oafbmtet >errr>, och den snabba rörelsen af hans röda hufvud kommer det att nästan se ut, som då man hastigt för ett glödande kol fram och åter». I en eller annan ort i Småland kaUas fågeln med anledning af detta sitt egendomliga sätt att förebåda en blidare väderlek för blidten^ Något senare, men ännu inom den gamla Torsmånadens förlopp, begynner arbetet p& boet, hvilket såsom bekant lägges i en djup öppning, som fågeln själf urhålkar i en trädstam. Härvid kan han enligt nyss anförde naturforskare uthacka spåner af ända till 15 centimeters längd och 3 centimeters bredd, något som genast bör vara egnadt att väcka beundran hos människor på en mindre utvecklad ståndpunkt. För vårt ämne särskildt viktigt är, att hackspetten, äfven när han ej har ungar, stadigt återvänder till det träd, i hvars stam han valt sin boning, för att däruti tillbringa natten. Behöfver jag påpeka, att de heliga lunderna, dessa de ariska folkens älsta tempel, med sina af människohand aldrig rörda, mossbelupna träd, där misteln dolde sig i de åldriga trädkronorna, bOra hafva varit för hackspettar högst lockande hemvist? I denna naturhistoriska karakteristik må, enär vi i det följande skola beröra en härtill svarande myt, också nämnas, att särskUdt grönspetten, men väl äfven svartspetten, plägar angripa bisamhällen, hvadan han en gång torde varit människorna en vägvisare vid uppsökande af vildhonung i urskogarna. Det är, såsom jag menar, dessa för naturmänniskan vida mer än för oss välbekanta drag hos fågeln, som förskaffat honom hans gudomliga rang. Han blef en uppenbarelse af den naturvärmens gudom, hvilken enligt ett, såsom det synes, uråldrigt och vida kring världen spridt uppfattnings- och framställningssätt stångar, rister eller hackar hål på den frusna jordens skal eller världsträdets stam. Så födes t. ex. enligt myterna om Tammuz- Adonis den i det stora trädet vid jordens medelpunkt dolda växtlighets- och lifsgiiden till världen därigenom att en vildgalt 1 Meddeladt af hofintendcntcn dr J. Böttigbb.
Digitized by VjOOQIC
Källa: Internet Archive ·
