Sida 204
fAgELN med SEGEBBTENEN, sprängörten och LIFSlMNET. 189
egendomlig sägen, om ham grönspetten, xAleog, en gång nedträngt i den håla, där Zevs födes och hvarur hvarje år eld upplågar, för att röfva honung från de där varande heliga bien. Han var förut en man, men blef då till straff af Zevs förvandlad till en fågel, hvilken emellertid, emedan han skådat Zevs' blod,^ erhöll förutsägelseförmåga.* Vi finna här en oförtydbar firamställning af lifskraftens upphemtande från underjorden, från Zevs Ktonios' boning. Honung ansågs, väl alt sedan människorna lärde känna denna naturprodukt, såsom en af bien samlad underbar naturens kvintessens, såsom ett lifs- och oförgänglighetsämne,' hvilket meddelade sin gudomliga kraft äfven åt det däraf brygda mjödet, Kvasirs-Ods blod, som därför ock blef en helig dryck. ^ Äfven inom den fornhinduiska mytologien möter en lifsdrycken, somay bringande fågel. Denna angifves vanligen vara en örn,* men en öm blef ock Zevs' fågel, och i ömham var det som himmelsguden bortröfvade lifsmjödförvaråren Ganymedes. I örngestalt var det ock som Oden från underjordsgudinnans boning, dit Rati banat honom väg, bragte Kvasir-Suttungs-mjödet till himmelsgudames hem. örnen har således icke allenast inom grekemas och nordbomas utan ock inom arisk-asiatiska folks myter eiterträdt hackspetten, och det torde näppeligen vara för djärft att antaga, att denna förändring skett mer eller mindre samtidigt med en dualistisk världsåskådnings inträde genom den gamla värmekultens öfvergång till utpräglad himmels- och solkult. Men lifsdrycken var för naturen icke allenast värme och ljus utan äfven rägn, och såsom en rägnbebådare, det är fornmässigt sedt en rägnbringare, har spillkråkan allmänt till våra dagar i det svenska folkets föreställning bibehållit sitt anseende. Svartspetten ställes härvid
' Jfr sid. 186, 187 i denna afhandUng.
* P. Nobk: anf. arb. bd 4, sid. 302—303. Jfr samma arbete bd 1, Stuttgart 1848, sid. 330 (Celeua).
» Jfr F. Nobk: anf. arb. bd 2. Stuttgart 1844, sid. 137—239.
* Jfr förf:» upps. : Om julnöttema, julhalmen, julgröten, julbullarna och julölet, spalt 6, i tidningen Jul 1902, Stockholm 1902.
* H. S. VoDBKOv: Sjceledyrkelae og Naturdyrkelae. B. 1. Kjebenhavn 1897. S. 264. Den somabemtande fägeln sägas ock yara en falk, hvilket äter erinrar om Loke, som i falkham äterfDr den i en nöt inneslutna Idun. Prometeus medförde pä härom erinrande sätt elden i ett nartexrör.
Digitized by VjOOQIC
Källa: Internet Archive ·
