Sida 213
198 FÅGELN MED SEGERSTENEN, SPRÄNGÖRTEN OCH LIPSlMNBT.
menar, att förföljandet föranledts af de kristna missionärerna, hvilka velat utrota det af hedningarna dyrkade djuret. Han berättar, att de irländska bönderna på juldagen döda en kungsfågel, hvarefter de på annandag jul, Stefani dag, högtidligt köra honom omkring hängande vid ena benet midt i tvänne rätvinkligt hvar andra korsande tunnband. Vagnen följes därvid i hvarje by af en procession män, kvinnor och barn, hvilka sjunga iriska visor, i hvilka de kalla honom alla fåglars konung. Enligt annan uppgift egde äfven jakten rum på den förste martyrens dag, annandagen.^
Denna anförda sed, hvilken tyckes hafva hos keltema antagit sin egen utpräglade karaktär, förekommer äfven i Frankrike. Sålunda förtäljer en resande, att i trakten af Marseilles i slutet af december en hel skara af med svärd och pistoler väpnade män plägade draga ut för att jaga den lilla fågeln. När de funnit en, något som ej är svårt, enär de alltid förut styrt om att hafva en i beredskap, upphänges denna vid midten af en stång, hvilken två män sedan bära på sina axlar, såsom vore det en tung börda. Det besynnerliga tåget går nu staden rundt, och fågeln väges omsider på en stor våg. Därefter slår man sig ned vid ett stort bord och gör sig lustig.^ Från annat håll i Sydfrankrike meddelas, att man plägade kringföra sitt byte fäst vid en med oliv, ek och mistel omvirad staf. Den, som dödade fågeln, ärfde därmed dennes kungavärdighet, kallades roi och ifördes krona och blå mantel samt erhöll ett slags spira. ^
Hvad har då denna lilla vackra fågel gjort för att ådraga sig all denna förföljelse? En normandisk saga ger svaret. Han har en gång åtagit sig att hemta himmelens eld till jorden.^ Han har i likhet med hackspetten varit en värme, ljus och lifskraft bringande fågel; han har varit en uppenbarelseform för växtlighets- och
* J. Brand and H. Ellis: anf. arb. och del sid. 103 och 104. — J. G. Frazeb: anf. arb. del 2. sid. 142.
* J. Brand and H. Ellis: anf. arb. och del, sid. 103.
^ A. Kuhn: anf. arb. sid. 108—109, samt J. Gr. Frazers anf. anf. arb. del 2, sid. 143—144. Om seden att vid årsskiftet döda en kangsfägel se ntfdrligare sist anförda arb. och del, sid. 140—144.
* A. Kuhn: anf. arb. sid. 109.
Digitized by VjOOQIC
Källa: Internet Archive ·
