Sida 219
204 FÅGELN MED SEGEBSTENEN, SPRÄNGÖRTEN OCH LIFSÄMNET.
af de attribut, som tillagts den europeiska lifsfågeln, må ock hafva tillhört Fönix. Detta attribut är lifsstängeln, lifeträdet. Det var nämligen icke allenast på grekiska som sagofågeln och dadelpalmen, österlandets ur öknens glödande sand uppspirande lifsträd, buro samma namn, qpomi, utan detta var ock förhållandet inom västsemitiska språk. På ebreiska betecknar ordet chul, chol på en gång dadelpalm och Eönix, och är den bibeltolkning, som öfversätter Jobs bok kap. 29, v. 18 — 19 i den förra versen med Fönix och i den senare anspelar på en dadelpalm, riktig,^ måste kännedomen om fönixsagan och om Fönix såsom en dadelpalmens fågel eller ande redan omkring 600 år före vår tidräkning hafva varit allmänt känd för ebreerna. Författaren tiD den ebreiska dikten skulle eljest icke hafva dristat en dylik djärf och oförmedlad tankeöfvergång i sin liknelse. Men denna ålder lägger intet hinder för möjligheten, att den asiatiska trädfågeln skulle kunna vara en ättelägg af den europeiska. Den tid, inom hvilken den europeiska hackspettkulten uppstått och utvecklat sig, är helt visst att förlägga många århundraden, att ej räkna i årtusental, bakom den tid, då författaren till boken om Job nedskref sitt storslagna epos. Emellertid ligger det må hända närmare att antaga, att fönixmyten är en själfständigt ut-
o
bildad parallel till pelikan-hackspettmyten. Åsikten, att åtminstone de näringsbringande träden äro besjälade, och att deras trädandar uppenbara sig i fågelgestalt, bär nämligen prägel af en tid så aflägsen och af en världsuppfattning så ursprunglig, att hvarken för uppskattande af dess ålder någon föreliggande historiens måttstock kan användas eller för beräkning af dess spridningsvägar vår nuvarande folkkännedom kan anses tillräcklig. »Ehemals war der Baumdienst tiber die ganze Erde verbreitet, so weit sie Bäume trug*, säger O. Peschel.^
Kan Fönix således på grund af hvad vi känna om honom näppeligen göra hackspetten åldersvärdigheten stridig såsom en växtlig-
islandske bearbeideUery sid. 256, i Aarhoger for nordisk Oldkyndighed og Hisiorie 1889. KJBbenhavn.)
* Så t. ex. H. M. Melins bibelöfversättning.
* Völkerkunde, 6 Aufl. Leipzig 1885. S. 262.
Digitized by VjOOQIC
Källa: Internet Archive ·
