Sida 22
ARTUR HAZBLIUS.
ständig upplaga af hans skrifter; men däraf blef intet, då planerna vid denna tid fingo en annan riktning.
Under sina resor ute i bygderna, särskildt under en resa i Dalarna, hade nämligen Artur Hazelius fått ett alt starkare intryck af huru nödvändigt ett raskt och kraftigt ingripande vore, om det skulle kunna lyckas att rädda de ute i landet ännu befintliga minnena från fordom, hvilka nu såsom knappast någonsin förr syntes på väg att fullständigt utplånas.
Den verksamhet, han sålunda påbörjade och som sedan med så stor framgång fullföljdes, afsåg då efter hans egen utsago att blifva ett tefter en mera omfattande plan anlagdt räddningsarbetet. Denna tanke, att man borde skynda att bärga så mycket som möjligt af alt det, som kunde kasta ljus öfver huru våra förfäder lefvat, för att härigenom gagna vetenskapen och befästa känslan af vår folkliga samhörighet, tvang honom in på en till synes helt ny bana. Och denna räddningstanke gaf äfven åt hela hans senare verksamhet en karakteristisk prägel. Han visade sig alltid tacksam för hvad som erbjöds honom, och måste han afböja något, skedde det på ett sätt, som uppmuntrade gif våren eller säljaren att snart återkomma med andra för samlingarna lämpade skatter. Stod det och vägde, om ett föremål borde mottagas eller ej, föredrog han vanligen att söka förvärfva det samma, i tanke att det vore bättre att få för mycket än för litet.
Hvart än hans vägar förde honom, alltid och allestädes hade han sin uppmärksamhet riktad på möjligheten af något lämpligt förvärf. Kom han som gäst i den enskildes hus, dröjde det ej länge, innan familjens gömda, obeaktade reliker och minnen letades fram, granskades och till större eller mindre del stannade i den nitiske och oemotståndlige samlarens händer. Där gifmildheten icke kunde anlitas, måste kassan träda emellan. Under de första åren, då >museet> ännu var inrymdt i Hazelius' och hans unga makas hem, där bindmössor, skråkistor och allahanda redskap började hopa sig, måste ofta nog de ganska knappa hushållspenningarna släppas till för inköpet af någon raritet. Den tillämnade nya rocken eller vinterkappan fick bli ogjord för att samlingarna skulle kunna ökas
Digitized by VjOOQIC
Källa: Internet Archive ·
