Sida 260
8VBN8KA ALLMOGBDBÄKTER. 2.
^41
N&r jag var flicka, då var jag så grasn, både lintyg af sliaBing med utsydda ftrmar, BtrampoToa va f&rgade i rodan konsionell, och skorna hade krusiga karmar.
I hvardagslag och för öfrigt, när man ej stitade i lifstycken, brukades grofva lintyg med halfiånga bålkärmar samt liksom manschettsärken bestående af upplöt och nerdel, den förra af Iftrft, den senare af »enträning», tunn väfnad med blångams varp och skäktefalls inslag, eller af blånväf med blångam till både varp och inslag; i båda fallen grof och hvass som en tagelskjorta. Något sftrskildt nattlinne hade allmogen icke. Det berättas med anspråk på sanning, att till och med rikt bondfolk på gammalt medeltidsvis stundom sof utan linneplagg.
Kring halsen bars under lifstycket ett halskläde af kattun, >slis8ing>, damast, skir duk eller en silkesduk, vanligen den s. k. bruaschalen, som på bröstet hopfästes med ett större eller mindre spänne, med anledning af sina skålformiga h ängen kalladt skålaspånne eller lövafäste (bild 44). Då tröjan nytjades, tillkom ännu ett halskläde, som utbreddes
öfver axlama, nedstoppades öfver bröstet under tröjan, dock så, att det andra halskJädet med sitt spänne syntes, men fick hänga löst P^ i*7gg6i^ nied en snibb, ju längre dess bättre och hedersammare.
Förklädet borde vara mycket bredt och synes ännu vid 1800- talets början liksom under 1600- och 1700-talen burits lika långt som kjolen. I högtidslag brukades alltid hvita förkläden af slissing eller hemväfd nettelduk; men till den vanliga kyrk- och helgdagsdräkten hade man omväxlande kattunförkläden och förkläden af
44% Löffäste af sllfver,
från Ökna socken. Nat. storl. Origin. i Kordiska museet.^
Nr 14,871.
16
Digitized by VjOOQIC
Källa: Internet Archive ·
