Sida 31
16 ARTUR HAZBLTUS.
Yar ej rädd för den zoologiska trädgården! Alt skall gå för- 8iktigt(!) Blott nordiska djnr, som vi mest skola få till skänks. (18 dec. 91.)
fDet bedröfvar mig, att du ser mina förehafvanden i så mörk dager. Minns du, huru rädd du var för Skansen? Och dock är Skansen säkert en af mina bästa tankar och artar sig att bli en guldgrufva.
Och hvad har ett panoptikon att göra med våra anläggningar? Då jag ej hinner i bref utveckla mina planer, skall jag i stället sända dig en uppsats af G. af Geijerstam i Wåhlins tidskrift »Ord och bildf. På honom har Skansen gjort intrycket af en stor »folklig dikt, omsatt i realiteter». Just det intryck jag ville gifva.
Jag har ej gått de gamla museivägarna, utan till en viss grad brutit nya.
Oroa dig ej för den zoologiska trädgården! Du skulle se våra renar — huru de trifvas i snöyran och huru de illustrera lappamas lif. Där har du i själfva verket sakernas innebörd. Land och folk är och har varit Nordiska museets uppgift — och djurvärlden är här af stor betydelse. Se dock det storslagna i tanken och tala ej om panoptikonbilder.
En alldeles ovanlig stämning för Skansen har här synts rådande. Möjligen söka några af de museimän, som alltid sett mig med oblida ögon, att vrida mina planer på sned, för att få tillfälle till anmärkningar. Det rör mig ej synnerligen.» (6 jan. 92.)
Artur Hazelius' intresse var aldrig enbart museimannens. Det var fosterlandet han ytterst ville genom sitt verk gagna. Han ville höja och stärka nationalkänslan, lära vårt folk dess samhörighet med de öfriga nordiska folken. I alla hans sträfvanden var den drifvande kraften hans önskan att förverkliga detta det Nordiska museets väckarekall.
Framträdande var hans förmåga att i alt sitt arbete, äfven under utförandet och öfvervakandet af skenbart betydelselösa de-
Digitized by VjOOQIC
Källa: Internet Archive ·
