Sida 32
ARTUR HAZELIUÖ. 17
täljer, strängt fasthålla vid de stora bärande grundtankarna. Dock utarbetade han aldrig för sig något genomfördt program, utan städse lät ban sina planer utvecklas på ett organiskt sätt under verksamhetens fortgång. Han utmärktes af en säUspordt lycklig förening af lugn, förtröstansfull optimism och klarsynt, nykter verklighetskänsla. Han hade en barnsligt naiv tro på styrkan af de idéer, som besjälade honom, och ville gärna tro på andras goda vilja att för dem arbeta på samma osjälf viska sätt. Men å andra sidan hade han en säker instinkt för hvad som var möjligt att utföra, för hvad som kunde ske genast och hvad som borde uppskjutas till framtiden.
Tack vare sin skarpa blick, sitt klara omdöme och sin sega energi, som aldrig släppte taget trots bekymmer och motigheter, förde han sitt verk igenom till den punkt, att det samma äfven utan hans ledande geni skall af egen inneboende kraft kunna utvecklas alt vidare, tills det mål är nådt, som han jned tillförsikt motsåg ännu i stunder, då han anade sitt nära slut.
Vid ett eller annat tillfälle under loppet af 1901 års vår hade Artur Hazelius haft känningar af ett hjärtlidande, som dock troddes af mindre allvarlig art. Ansträngningarna för möjliggörandet af Tivoliområdets inköpande samt den af ifver och intresse ökade nervösa spänningen därvid togo dock på hans krafter. Det därefter följande intensiva arbetet för ett snabt ordnande före den inbrytande sommaren af det nyförvärfvade vidsträckta området torde än ytterligare försvagat hans hälsotillstånd, utan att likväl sådant i det yttre var märkbart.
Pingstdagen hade varit strålande vacker. Häggarna hade slagit ut i blom, narcisser och tulpaner kransade rabatterna, trädens nyutspruckna löf mättade den soliga luften med vårens doft. Artur Hazelius hade för sista gången i lifvet vandrat på Skansens vägar. Aftonen tillbragte han som vanligt med sina expeditipnsgöromål. Han granskade programmet för den tillämnade stora vårfesten. Han gick sent till hvila. Nästa morgon, den 27 maj, lyste solen öfver hans gula hus, när döden kom.
Museets nämd, som följande dag sammanträdde, har till protokollet anfört följande ord:
2
Digitized by VjOOQIC
Källa: Internet Archive ·
