Tillbaka Read Runeberg

Meddelanden från Nordiska museet

Originalsida 529
Originalsida 529
Originalsida 528
Originalsida 529
528–529

Sida 529

194 SAGOR, SÄGNER H. M. FRIn EINNBTGDER OCH LAPPMARKER.

springande för att köra bort dem och sade: >Ni vet inte, ni pojkar, hur tungt det är att ligga i mörka jorden och vänta på domedagen!» Då hon begrofs, hade hon nya strumpor på sig. När man sedan såg efter i kistan, voro strumporna utnötta. En gång hade hon varit framme och rört i en färggryta, som stod i hennes forna hem. Färg hade stänkt ut på golfvet. Ingen visste, hvem som gjort det, men när man gick till grafven och tittade efter, voro kvinnans armar och händer nedfergade. Först sedan hon blifvit begrafven på nytt, kom hon till ro.

Fadern till gästgifvaren här i Tärändö — som heter Heikki Adamsson Wanhatalo — var en mycket orättrådig och något trollkunnig karl. När han för omkring 50 år sedan dog, huserade spökena rysligt med honom och sökte att flå honom. Man kunde se, att skinnet var borta å flere ställen på hans kropp, Äf ven farmodern var trollkunnig. Hon brukade ställa sig på bibeln och trolla samt påstås hafva rest i luften på en kvast.

Folket här spår, att också denne Wanhatalo skall spöka efter döden, ty han. har just icke namn om sig att vara ärlig. I sin stolpbod, dit ingen får komma, har han samlat en hel ^ctsenarii (= arsenal!) af lokor och hästskor och alt möjligt.

Namera har Henrik Wanhatalo gätt ur tiden, ocli man påstår, att äfven han >går igen> och spökar.

Ofta låta hemlighetsfulla väsen höra sig i skogen. Ibland skriker det, ibland jämrar det sig. Karlar, som ligga ute i markerna, höra ofta gastarna husera kring kåtorna, där de befinna sig. Man hör dem hugga ved och syssla än med ett, än med ett annat.

En jägare var med två hundar ute på ekorrskytte. På kvällen, då han tagit in i en kåta, började hundarna ifrigt skälla, utan att likväl våga sig ut. Till sist gick jägaren ut. Ingenting märkte han, men hundarna skälde fortfarande. Då tog han en eldbrand och kastade inåt skogen samt varsnade då, att ett behornadt vidunder tog till fötterna. Hundarna förföljde. Men gasten kom igen. Nu tog mannen bössan och sköt inåt skogen. Gråsten flydde, och

Digitized by VjOOQIC

Källa: Internet Archive ·