Sida 536
SAGOR, SÄGNEB M. M. PBAn FINNBTGDBR OCH LAPPMABKEB. 201
Vid Edjajavre fjällvatten omkring 2 mil från Karasjok voro en g^g några lappar för att fiska. De smorde en i stranden stående säjt med fiskfett och fingo rikligt byte. Tredje dagen påstod en af lapparne, att det var syndigt att smörja säjten, hvarför man denna gång lät gnden blifva ntan sin tribut. Men så fingo de knapt en enda fisk. Fjärde dagen smorde man därför igen säjten liksom förr, och nn vardt fiskelyckan genast bättre.
MiKKEL Kemi, som är rikaste lappen i Karasjok (han eger omkring 3,000 renar), såg en gång nnder höstflyttningen något underligt komma vandrande öfver ett träsk. Föremålet liknade ett par säckar eller något sådant. Följande år frös en flicka i hjäl på samma plats. Det var altså ett förebud.
Adnahaude kallas säjtar, som äro begrafna under jorden, så att ej folk skall få tag i dem. Rvarje Sankt-Hansafton och hvarje julafton brinner eld öfver sådana ställen, där man då kan få reda på dolda skatter och se märkliga ting: råttor åka med hästlass o. s. v. En gång nyligen sutto två vuxna män, Gustaf Kyrö och Amund Hansen, på en dylik plats strax bredvid kyrkbyn och spejade. Hvad de varsnade har jag ej lyckats erfara. En regel lär vara att förhålla sig alldeles tyst vid dessa tillfällen. En kvän (finne) påstås hafva gräft på detta ställe.
Vid Gardin, fyra mil från Karasjok, hörde »Lille Clement» (Clement Clementsen Karasjok) för några år sedan en äpparasj (pl. äpparatja) högljudt klaga öfver den tunga lotten att ej komma till griftero.
Friis har abar^ dbaraaj o. äparaaj i Lex. lapp., men äpparasj i Lapp. Mythol. (8. 105) och apparashj i sin >Lajla>, där det utsatta barnet ropar efter kristligt dop. Lattka Kielbb nppgifyer, att barnet ropar modems namn. Lappame äro öfyeralt rädda f5r dessa rop. Nicolaissen (Sägn og Eventyr I, s. 81) citerar en dopformel i f^äga om utboren, som sedermera apphör att klaga och banna Öfver sin moder; likaså Qvigstad o. Sandberg (Lapp. eventyr, s. 173, noten), hvilka appgifva dels att det utsatta barnet blir äpparasj efter 7 ärs förlopp, dels att det efter nndfånget »nöddop > enligt den citerade formeln ändock visar sig hvart annat är äfven framgent. Jfr Herm. Hofbebos uppgift {8v, folksägner, s. 91 o. 211) om myling, myring o. myrding i södra svenska provinser.
Då lapparne i dessa trakter svepa ett dödt barn, smörja de in sin näsa och näsborrarna med beck och tjära. Man har nämligen
Digitized by VjOOQIC
Källa: Internet Archive ·
