Sida 84
SKANSENS FBSTBR M. M. 69
personer. Den skånska folkleken >Slå katten nr tunnan» återupptogs härvid för första gången under året, och vårens ankomst hälsades med de vanliga studentsångerna, utförda af öfver 200 sångare.
Ben största af årets sedvanliga festligheter, vårfesten, till hvilken förberedelserna liksom under föregående år pågått under flere månader, blef med anledning af doktor Artur Hazelius* död instäld.
Nationaldagen å Skansen — Gustafsdagen — högtidlighOlls emellertid, ehuru enligt ett mera kortfattadt program än under föregående år, då denna dag plägat utgöra afslutningen af Sksoisens vårfest. Vid Renberget utfördes fosterländska stycken af tvänne musikkårer samt en sångkör, hvarjämte tal höUos dels för konungen af öfverste Gr, Uggla och dels för fosterlandet och våra stora minnen af direktör Ernst Beckman.
Den senares tal lydde:
Enligt häfdYunnen sed ha vi i dag, på vår älsta nn gällande grundlags födelsedag, samlats här uppe för att hylla fosterlandet. Här är sig allting likt. Bofink och trast slå sin drill i Skansens björk och fur. Fosterländska sånger brusa kring Renbergets fot. Från Mälardrottningen, hvars tom och spiror teckna sig mot aftonhimmeln, ha skaror af tusen och åter tusen vallfärdat hit ut. Alt är sig likt — men nej! Lyssna! En vemodssuck från hela vårt land når i dag hit upp och finner gensvar i hvarje bröst, både hos ung och gammal. Alt är sig olikt Och hvarför? Blott därför att en ende saknas bland alla dessa tusen. En ende, en ensam man, som dröjde här uppe, sedan sorlet tystnat och alla dragit hem till sig, som stundom i djupa tankar vandrade här ända tills morgonsolen färgade österns skyar, han, drömmaren med de höga synerna, handlingens man med järnviljan, Skansens blide husbonde, Artur Hazelius, han, hvilkens hela lif högt ropade till hans folk de ord dem hans försynta läppar så gärna och så bedårande riktade till hans förtrognare vänner: kåre broder. Och min första önskan för fosterlandet i denna stund är, att vårt folk alt mer och mer må förstå dessa ordens innersta mening. Ty de betydde: käre broder, älska Sverge.
Ingen, jag är viss därpå, förtycker, att jag på detta sätt ställer samman med fosterlandets höga namn namnet på honom, som var en af dess trognaste söner. Artur Hazelius lefde för Sverge. Han stupade på sin post. Saknaden är djup. Sorgen efter honom är landssorg. Men
>ej med klagan skall hans minne firas>.
Säkerligen önskar ingen hällre än han, att vår fest i dag skall vara en glädjefest. Det är de fosterländska föresatsernas och de fosterländska för-
Digitized by VjOOQIC
Källa: Internet Archive ·
