Sida 488
242 SVENSKA ALLMOGBDRÄETBR. 2.
konstväfdt tyg, utfördt i »kroka- och plattamönster» med åtta solf och sex trampor. Till kattunsförklädena användes vanligen silkesband såsom knytband. De hemväfda förklädena åter knötos med hemgjorda band, så långa, att de kunde tagas ett slag öfver tröjans »öron» och knytas i vänstra sidan med öglor och hängande ändar. Detta ansågs tyda pä förmögenhet; men om en tjänstepiga eller torpargumma tillät sig ett dylikt öfverdåd, gick hon ej gärna fri för klander. Hon »broja som en rust hallar mor», hette det då om henne.
De hemväfda förklädesbanden voro antingen plattaband, utförda i rosengång, eller plockeband, med upphöjda mönster af timglas »gaflar» och liggande åttor, väfda af rödt och hvitt eller blått och hvitt ylle- eller linnegam.
Hufvudbonaden för kvinnorna utgjordes dels af en mössa närmast hufvudet, dels af en hufvudduk, som lades i tresnibb och knöts öfver mössan med en lös knut under hakan. Skulle det vara riktigt fint, borde klädet brytas i en spetsig vinkel — tipp — öfver pannan, så att mössan och pannlinet kommo till synes.
På 1820-talet och äfven under följande årtionde klädde sig de unga hustrurna och flickorna om söndagarna i tunna hvita hufvndkläden med dels väfda, dels broderade mönster, och som på grand af väfnadsarten och mönstren kallades brocherade kläen och blakläen. Särskildt omtyckta voro de dukar, som hade mönster sydda i kedjesöm på genombruten botten, och som på grund af dessa mönsters förmenta likhet med en knytnäfve buro det egendomliga namnet »örfilakläen».
De äldre hustrurna och enkorna åter buro gärna en brokig silkeduk, bruakläet, som de en gång fått såsom »begåfning» af sina män, öfver det hvita klädet och uppveko sedan en kant af detta framtill öfver silkesduken.
Vid nattvardsgång, sorg, på böndagar och stora högtider, som hade annandagar, voro alla gifta och ogifta iklädda mycket stora hvita sockerdukskläen, så att kyrkan vid dylika tillfällen »på kvinfolkasia var hvit som en snö». Dessa dukar knötos med långa snibbar under hakan och hade två fållar, en bred och en smal, kring ansiktet samt neddrogos ett stycke i pannan.
Digitized by
Källa: Internet Archive ·