Sida 489
SVENSKA ALLMOaEDRÄETER. 2.
243
Bar man sorg efter någon nära anhörig, tillkom en bred hvit remsa eller en hoplagd duk, pannekläet, som knöts öfver hårfästet i pannan med en knut i nacken. Enligt en uppgift, hvars tillförlitlighet vi dock ej varit i tillfälle att kontrollera, lär man vid djup sorg någon gång burit munnalcläe, en hvit duk, som täckte mun och haka samt knöts i ögla öfver hjässan. Säkert är emellertid, att ett dylikt sorgplagg användts långt in på 1800-talet i Unnaryds socken i Västbo härad. ^ Det är intressant att se, huru på 1540-talet samhällets mest uppsatta och högättade damer klädde sig i liknande dukar. Troels Lund berättar exempelvis, att den danska prinsessan Anna i hemgift fick sexton sådana mundukar af fint lärft, då hon 1548 flyttade till Sachsen.» Som en allmän regel gälde, att den sörjande kvinnan skulle visa så litet som möjligt af sitt ansikte.
Så vidt vi känna, aflades pannklädet redan på 1820-talet, må hända något tidigare, men de stora sorgklädena hafva bibehållits långt iDcmot vår tid.
Alla dessa slags hufvuddukar köptes af >västgötaknallame> och voro mycket dyrbara. Sålunda kunde ett vackert bladkläde kosta 15 daler, i vårt mynt kr. 2,50, och ett stort sockerdukskläde ända till 18 daler (3 kr.), hvilket på en tid, då en ordentlig piglön utgick med högst 10 kr., måste betraktas som mycket penningar.
* Jfr G. Djurklou: Unnarshoamea Seder och Lif efter Lasses i Lassaberg anteckningar. Stockholm 1874. S. 16.
• T. Lund: Danmarks og Norges Historie i Slutningen af det 16:de Aarhttndrede. I. B. 4. Kjabenhavn 1882. S. 180.
» Nr 38,648.
45. Bindmössa
frän Skede sn, Östra hd. Omkr. Vs af nat. storl. Origin. i Nordiska maseet.^
Digitized by
Källa: Internet Archive ·