Sida 487
8VBKSKA ALLMOGBDRÄETSR. 2.
241
Nfir jag var flfcka, då var jag så grann, hade lintyg af sliaBing med ntaydda firraar, strumporna va f&rgade i rödan konsionell, och skorna hade krusiga karmar.
I hvardagslag och för öfrigt, när man ej ståtade i lifstycken, brakades grofva lintyg med halflånga hålkärmar samt liksom manschettsärken bestående af upplöt och nerdel, den förra af lärft, den senare af >enträning>, tunn vftfnad med blångams varp och skäktefalls inslag, eller af blånväf med blångam till både varp och inslag; i båda fallen grof och hvass som en tagelskjorta. Något särskUdt nattlinne hade allmogen icke. Det berättas med anspråk på sanning, att till och med rikt bondfolk på gammalt medeltidsvis stnndom sof utan linneplagg.
Kring halsen bars under lifstycket ett halskläde af kattan, islissingi, damast, skir duk eller en silkesduk, vanligen den s. k. bruaschalen, som på bröstet hopfästes med ett större eller mindre spänne, med anledning af sina skålformiga h ängen kalladt sMlaspånne eller lövafäste (bild 44). Då tröjan nytjades, tillkom ännu ett halskläde, som utbreddes
öfver axlama, nedstoppades öfver bröstet under tröjan, dock så, att det andra halsklädet med sitt spänne syntes, men fick hänga löst P^ lygg^i^ nied en snibb, ju längre dess bättre och hedersammare.
Förklädet borde vara mycket bredt och synes ännu vid 1800- talets början liksom under 1600- och 1700-talen burits lika långt som kjolen. I högtidslag brukades alltid hvita förkläden af slissing eller hemväfd nettelduk; men till den vanliga kyrk- och helgdagsdräkten hade man omväxlande kattunförkläden och förkläden af
44s Löffäste af sllfver,
fr&n Ökna socken. Nat. storl. Origin. i Nordiska museet.^
* Nr 14,871.
16
Digitized by
Källa: Internet Archive ·
