Sida 199
FOLKET. XIX. BYGGNADSSÄTT, KLÄDEDRÄGT, SEDYÄNJOB OCH BBUI( I HÖGTIDSLAG OGH HVARDAGSLIF I ÄLDRE TIDER. iilan kan säga, att Nerike för en mansålder sedan var i många delar detsamma, som för ett par sekler tillbaka. Enskiftet, som under de senaste årtiondena gifvit landet ett alldeles nytt ut- seende, hade ännu icke splittrat de stora byarna, och det var ingenting ovanligt att se en by, med trettio grannar och der- utöfver, sammanpackad på en jordfläck, som nu skulle anses för liten till byggnadsplats för fjerdedelen af detta gårdsantal. Mangårdarna lågo tätt sammanbyggda och omgåfvos på alla sidor af de många och ännu mer sammanrösade ladugårdshusen. Allt var afsedt för närhändthet och beqvämlighet; intet för tref- naden. Och de förfärliga eldsvådor, hvilkas förödelser intet ”brandstodsbolag” aflijelpte den tiden, förmådde icke verka nå- gon ändring i det vedertagna byggnadssättet. Boningshusen voro i allmänhet ”envåningar”, och utgjor- des, åtminstone i början af 1700-talet, af s. k. kroppåsstugor med takfönster. Ännu för trettio år sedan kunde man få se någon enda sådan som prof på huru byggnadssättet var för 200 år tillbaka. På hvardera sidan om den lilla förstugan låg ett större rum eller stuga, af hvilka den ena ”hvändas-stiiga” (hvardagsstugan) eller ”mstuga” utgjorde familjens vanliga uppe- hållsort, då rummet midtemot endast öppnades vid serdeles
