Sida 24
MINNEN FKÅN HEDNATIDEN. ' : 1 ;:SJ - -Vi'!; v!^i . .; / FOBNGEAFVAB, JEn förnyad och mera omfattande undersökning af våra forn- grafvar skall otvifvelaktigt sprida ett önskvärdt ljus i den ännu langt ifrån utredda frågan, huruvida de olika begrafningssätt, m fran alsta tider finna varit begagnade inom landet, må anses uteslutande karaktärisera olika folkstammar, och i och med det- samma lemna en tillfredsställande lösning af en annan fråga, som med den första står i närmaste samband, eller den, om dessa stammars större eller mindre utbredning öfver den skan- dinaviska halfön. Hvad Nerike serskildt beträffar, är för den vetenskapliga utredningen af hithörande ämnen föga eller intet atgjordt. De undersökningar, som blifvit gjorda, visa emeller- tid, att Nerikes forngrafvar tillhöra tvenne bestämdt skilda slag, och att sättet att begrafva de döda likaledes varit tvåfaldigt. Det ena begrafningssättet har nemligen bestått deri, att liken obiånda blifvit insatta i serskilda grafkamrar eller s. k. häll— kistoi, och det andra i att liket blifvit förbrändt och benen och askan nedlagda i en lerurna, eller ännu enklare i en af små stenflisor omgifven fördjupning i jorden, öfver hvilken sedan gi afhögen eller annan minnesvård blifvit uppförd. Af dessa två slag af forngrafvar äro de förstnämnda eller de med hällkista inredda grafhögarna, så vidt man ännu kän- ner, i Nerike ytterst sällsynta. De äro alla inrättade så, att i
