Nordisk familjebok. Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund

grekerna, gaf tillika med det franska prästerskapets försök att återföra påfvestolen till Avignon anledning till dess definitiva brytning med kurian. Eugenius önskade som plats för unionskonsiliet en italiensk stad, konsiliemajoriteten åter hade från början tänkt sig Basel, men stannade under franskt inflytande med sitt val på Avignon; minoriteten åter röstade för Bologna eller Udine. Påfven stadfäste minoritetens beslut, men öfverenskom sedan med grekerna om konsiliets hållande i Ferrara och förklarade Baselmötet upplöst. I Ferrara och Florens hölls också 1438--39 ett kyrkomöte, som mellan den latinska och den grekiska kyrkan åvägabragte en union, hvilken dock kom att stanna på papperet. Baselkonsiliet ville emellertid ej böja sig; det svarade på påfvens upplösningsdekret med att först suspendera (jan. 1438) och sedan afsätta honom (juni 1439) och utsåg till påfve hertig Amadeus af Savoyen, som antog namnet Felix V (nov. 1439). Men konsiliet hade öfverskattat sitt inflytande. Frankrike och de tyske furstarna hade redan förut tydligt visat sin obenägenhet för att blanda sig i striden mellan påfve och kyrkomöte. Felix V erkändes knappast på något håll; efter afslutandet af 1448 års konkordat, hvarigenom bandet mellan Tyskland och påfvestolen återknöts, abdikerade han. Konsiliet valde 1449 Nikolaus V till påfve och beslöt 25 april s. å. sin egen upplösning.

Den påfliga politiken hade sålunda segrat öfver de konsiliära idéerna; men striden har satt spår efter sig ej blott på det politiska, utan äfven på det litterära och vetenskapliga området. Såsom konsilieteoriernas främste målsman står Nicolaus från Cues genom sitt verk "Concordantia catholica"; påfvedömets talan fördes i främsta rummet af kardinal Torquemada, hvars "Summa de ecclesia et ejus auctoritate" länge utgjorde den förnämsta arsenalen för papalismens vapendragare. -- Äfven på det profan-politiska området ingrep konsiliet; så hölls fredskongressen i Arras 1435 under dess medling.

Litt.: Mansi, "Conciliorum collectio" XXIX-- XXXI, "Monumenta Conciliorum generalium seculi" XV, I--III (Wien 1859 ff.), Haller, "Concilium basiliense" I--IV (Basel 1895--1903), Hefele, "Conciliengeschichte" VII, Creighton, "History of the papacy from the great schism to the sack of Rome". T. H--r.

Basellaceæ, bot., växtfamilj, besläktad med Amarantaceæ. Familjen innehåller endast ett fåtal arter, som förekomma i synnerhet i Anderna. Basella alba L. odlas ofta i varmare länder och användes som soppkrydda. Rotknölarna af Ullucus tuberosus Loz. (melloco) likna små potatisar och användas som dessa, hvarför växten allmänt odlas i Anderna i Syd-Amerika. Boussingaultia baselloides H. B. K. och Anredera scandens Moq. äro vackra slingerväxter och odlas ofta. G. L--m.

Baselmissionssällskapet (ty. Basler missionsgesellschaft) stiftades 1815, förberedt genom det s. k. tyska kristendomssällskapet. Det har sitt stöd i både lutherska och reformerta kretsar i Schweiz och Syd-Tyskland. Styrelsen består af 12 medlemmar och kompletterar sig själf. Sällskapets missionsinspektörer ha varit: Ch. G. Blumhardt (1816--38) W. Hoffmann (1838--49), F. J. Josenhans (1849 --79), O. Schott (1879--84) och Th. Oehler (sedan 1884), alla såsom präster förut tillhörande den württembergska kyrkan. Från dess missionsinstitut har ett stort antal framstående missionärer utgått: Riis, Christaller, Leupolt, Zimmermann, Ramsey, Gobat, Weitbrecht, Hebich, Krapff, Rebmann, Mögling, Gundert m. fl. En 1821 börjad mission i Syd-Ryssland blef redan 1835 i följd af en ukas från ryske kejsaren upphäfd; likaså blef en 1827 börjad mission i Liberia redan 1831 afbruten. Sällskapets nuvarande missionsfält äro följande fyra: 1. Guldkusten, upptaget 1828, uppför Volta-floden mot Asjanti, ett efter stora offer med mycken framgång bearbetadt missionsfält med f. n. (1904) 11 hufvudstationer. Under de första 50 åren, under hvilken tid 129 missionsarbetare utsändes, hade 39 efter knappt börjad verksamhet bortryckts genom klimatet och 50 nödgats återvända till hemlandet med bruten hälsa, och år 1895 dukade icke mindre än 19 europeiska missionärer under. Antalet församlingsmedlemmar, som 1858 voro blott omkr. 390, hade 1868 växt till 1,600, 1878 till 4,000, 1888 till 8,000 och 1898 till 18,000, alltså med ständigt växande progression. -- 2. Indien, Norra och Södra Kanara, södra Maratha, Malabar, Nilgiri och Kurg, med f. n. 7 hufvudstationer, upptaget 1834. -- 3. Kina, Kvang-tung-provinsen, bland förnämligast hakkafolket, med f. n 13 hufvudstationer, upptaget 1846. Där arbetade i sällskapets tjänst äfven svensken T. Hamberg (1846--54). -- 4. Kamerun, med f. n. 9 hufvudstationer, upptaget 1886. -- Under ledning af en särskild kommitté har sällskapet på missionsfälten i Indien och på Guldkusten äfven upprättat industrianstalter och handelsfaktorier, som visat sig ega icke ringa betydelse för infödingarnas civilisation. Dess missionärer äro f. n. nära 200, dess församlingsmedlemmar omkr. 41,000, och i dess förträffliga skolor åtnjuta öfver 20,000 lärjungar undervisning. Inkomsterna uppgå till omkr. 1 mill. kr. Sällskapets organ äro "Der evangelische heidenbote" och "Evangelisches missionsmagazin". Se Eppler, "Gesch. d. bas. mission" (1900). A. K.

Bas-Empire [fr.; basãpir], namn på östromerska l. bysantinska riket, i motsats till romerska kejsarriket på dess höjdpunkt.

Basento (Vasento), flod i italienska prov. Potenza, upprinner på Apenninerna vid staden Potenza och utflyter, ganska vattenrik, i Taranto-bukten, ej långt från ruinerna af Metapontum. 149 km. lång.

Basera (fr. baser, af grek. basis, grundval), fota, stödja, grunda (på).

Bas-fiol, musik-instrument. Se Kontrabas.

Bas-flöjt, mus., ett slags på 1500--1700-talen bruklig flöjtdus, som stod en kvint lägre än bassett-flöjten.

Basford [bä'sf*d], stad i engelska grefskapet Nottingham. 39,947 inv. (1901). Stor industri i trikåvaror och strumpor.

Basgiga. mus. Se Kontrabas.

Bashahr [bəʃā'ə], Bisahir, Bisser, tributstat i brittisk-indiska prov. Punjab, ö. om Sutlej, en af Simla-Hill-staterna. Areal 8,590 kvkm. 75,727 inv. (1891). Befolkningen är en blandning af indier och mongoler. I vissa trakter är polyandri gängse. Exportvaror äro får, nötboskap, ull, opium och tobak. Rajan och de förnäme äro rajputer. Rajan, som 1815 blef tributskyldig till ostindiska kompaniet, erlägger 3,945 rupier som tribut till indiska regeringen. Residens är om vintern Rampur, om sommaren Sarahan.