Sida 753
Hansen, Kristian Frederik
samlingsföretaget "Svenska vitterheten", i hvilket utkommo: H. Ch. Nordenflychts, Ol. Rudbecks, Zibets, Hallmans, Kexels, Jak. Wallenbergs m. fl :s vittra arbeten, dels ånyo granskade och ökade, dels första gången samlade; äfven började H. en ny kritisk upplaga af Bellmans skrifter, som dock afbröts. Sysselsättningen med dessa arbeten väckte hos honom tanken att utsträcka utgifvarverksamheten äfven till det karolinska skedets skalder, på hvilkas betydelse Atterbom kort förut fäst uppmärksamheten. Sedan H. 1853 blifvit Uppsala universitets bokauktionator, egnade han sig också med ifver och uppoffrande uthållighet åt utgifvandet af "Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin" (22 dlr, 1856-78). Detta betydande verk, som H. med biträde af några yngre krafter redigerade samt med ytterst obetydligt understöd själf förlade, är, trots en och annan svaghet, en hufvudkälla för kunskapen om och studiet af den karolinska tidens författare och hela dess odling. Hans sista företag var början till en ny upplaga af "Th. Thorilds samlade skrifter" (I, 1874; innehållande dikter och strödda uppsatser), hvilket dock afstannade genom hans frånfälle. -rn.*
Hansemann. 1. David Justus Ludwig H., preussisk statsman, f. 1790, d. 1864, egnade sig i Aachen från 1817 åt affärsverksamhet och framhöll 1830, i en mycket illa upptagen promemoria till Preussens konung, Fredrik Vilhelm III, nödvändigheten af en konstitutionell författning. H. upphörde 1844 med sin affärsverksamhet samt invaldes 1845 i renska landtdagen och 1847 i den förenade landtdagen, där han föreslog den tyska tullföreningens omorganisation till ett politiskt förbund under Preussens ledning. H. var mars-sept. 1848 preussisk finansminister och verkade då för större enkelhet och sparsamhet i förvaltningen. Efter sitt utträde ur ministären blef han chef för preussiska banken och medlem af första kammaren, men ådrog sig genom sin skarpa kritik öfver de nya preussiska författningslagarna regeringens misshag, hvarför han i mars 1851 afgick från chefskapet för preussiska banken. Han grundade kort därefter det stora "Discontogesellschaft" i Berlin. H. lade vid flera tillfällen i dagen en betydande praktisk statsmannabegåfning och utgaf flera arbeten i författnings- och järnvägsfrågor. Ett minnesmärke öfver H. restes 1884 i Aachen. Jfr Bergengrün, "David H." (1901). Af H:s söner blef Adolf von H., f. 1826, d. 1903, faderns efterträdare som diskontobankens direktör, adlades 1872 och var från 1885 en af de finansiellt ledande i kolonisationsföretagen på Nya Guinea; den yngre sonen, Gustaf H., f. 1829, d. 1902, gjorde sig känd som författare i fysikaliska och ekonomiska ämnen.
2. Ferdinand von H., den föregåendes sonson och son till Adolf von H. (se ofvan), tysk politiker, f. 1861, d. 1900, upprättade på ett gods i Posen en mycket uppmärksammad mönsterfarm och grundade till främjande af tyskheten i Posen och Väst-Preussen 1894 jämte Kennemann och v. Tiedemann Tyska Östmarkföreningen ("Deutscher ostmarkenverein"), som snart blef medelpunkten för dessa af polackerna häftigt bekämpade sträfvanden. Jfr Hakatist. V. S-g.
Hansen, Fredrik Vilhelm, väg- och vattenbyggnadsingenjör, f. 22 juni 1862 i Stockholm, blef student 1878, aflade examen vid Tekniska högskolan 1882, blef 1888 löjtnant i Väg- och vattenbyggnadskåren, där han avancerade till major (1905), och fick 1908 öfverstes afsked. H. egnade sig från början åt vattenledningstekniken, var 1882-86 biträdande ingenjör vid Stockholms vattenledningsarbeten, 1886-88 arbetschef för anläggande af vattenoch afloppsledningar i Västerås, 1888-94 ingenjör vid Stockholms vattenledning, 1894-97 t. f. arbetschef och 1897-1905 förste ingenjör därstädes, därvid under H:s ledning Stockholms nya vattenverk vid Norsborg planlades och utfördes. Samtidigt var H. 1894-96 t. f. och 1896-99 ord. brandinspektör vid stadens brandförsäkringskontor. Vid sidan af sin verksamhet i Stockholm var H. sedan 1898 verkställande direktör för Nya Trollhätte kanalbolag och öfvergick vid statens inköp af kanalen 1904 i statens tjänst först som t. f. direktör vid Trollhätte kanal- och vattenverk, efter 1905 som verkställande direktör och led. af Styrelsen för samma verk. I denna egenskap leder H. projektering och utförande af statens storartade kraftverk vid Trollhättan, som nu nalkas sin fullbordan, äfvensom projekteringen af Trollhätte kanalsombyggnad. 1908 utnämndes han till vattenfallsdirektör och ordf. i Vattenfallsstyrelsen, som med 1909 började sin verksamhet. H. är sedan 1906 svenska statens ombud i Internationella föreningens för sjöfartskongresser permanenta utskott i Bruxelles. Han var 1907-08 led. af kommittén för granskning af förslag till ny sluss och farled genom Hammarby sjö, är led. af Göteborgs hamnstyrelse och har på privat uppdrag projekterat och öfvervakat utförande af speciellt vatten- och afloppsledningar för städer m. m. Af trycket har H. utgifvit bl. a. Statistisk sammanställning öfver vatten- och avloppsledningsanläggningar i Sveriges städer etc. (1902) och Stockholms nya vattenledningsverk vid Norsborg (1906). S. L-k.
Hansen l. Jensen (lat. Joannis), Kristiern, skolmästare i Odense, synes enl. en handskrift från 1531 ha författat eller öfversatt tre (af S. Birket-Smith 1874 utg.) skådespel på knittelvers: "Den utro hustru", en grof fars, "Paris' dom", en ytterst tarflig "moralitet", och "Dorotheæ komedie",, ett slags "mirakel". De sakna litterärt värde, men äro jämte det samtida, vida bättre originalstycket "Ludus de sancto Kanuto" af okänd författare, de äldsta skådespel på danska. E. Ebg.
Hansen, Kristian Frederik, dansk arkitekt, f. 1756, d. 1845, utbildade sig vid konstakademien i Köpenhamn och vann 1779 dess stora guldmedalj. Af sin lärare, arkitekten Harsdorff, ärfde han förkärlek för den grekisk-romerska konsten, men saknade lärarens fina känsla för linjernas och proportionernas skönhet. Efter Harsdorffs död (1799) kallades han att uppföra flera genom 1794 och 1795 års eldsvådor ödelagda offentliga byggnader, bland dem Kristiansborgs slott, Rådhuset, Frue kirke och Metropolitanskolan. Rådhuset vid Gammeltorv var hans bäst lyckade verk. Om H. yttrar Julius Lange träffande, att han "mindre kan betecknas som konstnär än som ämbetsarkitekt, chef för ett stort arkitektoniskt ritkontor, som på regeringens order kunde åstadkomma allt till facket hörande i den härskande empirestilen, ett hårdt och känslolöst återgifvande af romerska former". H. blef af sin
Källa: Project Runeberg ·
