Sida 28
28
om han begripit mig — och presenterade sig. Han helte doktor Marek — livad han var för något slags doktor, fick jag inte strax klart för mig. Och så sade jag förstås milt namn och livad pappa var.
Sedan pratade vi länge. Ibland förstodo vi inte riktigt hvarandra, men det var just det roliga, och jag är säker på, alt vi voro en god bit ute på Östersjön, innan jag kom till ro i min hytt.
Men sedan är det alls ingenting roligt att skrifva om på hela resan, ty ända tills vi kommo fram var jag sjösjuk och brydde mig inte om, ifall de hade dränkt hela båten och mig själf också, så eländig var jag. Uppasserskan sade, att för att vara på Östersjön, så var det verkligen en förfärlig storm. Hon hade farit — jag vet inte hur många gånger — of ver Atlanten med emigrantångare (» Steamere» sade hon och talade på det hela ett så konstigt språk, att jag inte alls blef klok på, hvad slags landsmaninna hon var, ända tills hon nämnde, att hon var barnfödd i Mönsterås) och hade sett människor nästan dö af sjösjuka, men de hade allesammans repat sig, bara de
Källa: Internet Archive ·
