Nina

31

gjort det allra ringaste för mig utan bara pratat litet), så att hon nästan glömde att fråga efter dem därhemma. Men det gjorde onkel Otto mycket artigt. Han är stor och blond — nästan fet — röd och har binokler, men han ser distingerad ut. Vi foro hem i deras egen vagn. Jag har alltid hört, att moster Cecilia gjorde ett så briljant parti — mamma säger, att hennes hår, när hon var ung flicka, var någonting alldeles märkvärdigt, och det var väl det som gjorde det, kan jag tro. Hon är också mycket elegant klädd. Jag såg, att hon mönstrade mig, när jag kom, men jag höll mig stursk, och onkel Otto sade, att jag var »nydelig». Det satte litet mod i mig, ty jag visste nog, att jag inte var till min fördel efter sjösjukan, och jag kunde också se, att jag inte var hälften så modern som de vi mötte. Många af dessa flickor voro nämligen precis som om de lifslefvandc blifvit utklippta ur en modejournal. Men så fanns det andra, som voro grufligt klädda — i höga, skrikande färger, och några voro inringade under vinterkappor, som voro öppna i halsen. Midi på förmiddagen]