Nina

32

Moster Cecilia såg, att jag blef förvånad vi reste genom »Ströget», solen sken som om det hade varit midt i sommaren, och det var otroligt mycket människor på gatan — men hon sade, att det skulle jag inte fästa mig vid, ty det var bara »Mellanklassen». I det hela tala de här så mycket om »klasser» och sådant — liksom jag har hört farbror Ernst Gustaf säga, att de göra i England — det tyckes vara mycket mera skillnad på människor än det är hemma hos oss i Sverige. Och folk kunna inte på eget bevåg få taga sig andra namn, när de ha lust, utan när de heta Hansen så heta de det. (Minns du vår skomakare, som på gamla dagar plötsligt utan vidare kallade sig Frankenstein? — vi tyckte knappt ens det var underligt.) Man gör också här mycket mera affär af att vara -af gammel Familie» än hos oss, och många, som enligt tidningarna skatta för både fyrtio- och femtiotusen om året, gälla inte alls i sällskapslifvet, kunna knappt ens skaffa sig tillträde dit. Det kan nog hända, att det är mycket solidt och sådant, men jag tycker ändå, att det liksom är mera rättvist hemma. Ty när folk har slräfval sä länge för att för-