Nina

33

tjäna pengar, så skola de väl också ha lof alt lysa litet med dem. Det vill jag åtminstone göra.

I början tyckte jag, att det var en ryslig röra, när det var flera människor inne i rummet, ty de talade alltid allesammans på en gång, och jag fick aldrig en syl i vädret — jag minns, att mamma sade, att hon tyckte, att det var likadant, när hon var i Paris. Jag talade om det med moster Cecilia, som försvarade det och sade, att det var det enda sättet, hvarpå en allmän konversation kunde bli riktigt liflig, emedan det möjliggjorde infallet, som vi i Sverige nästan icke känna till. Det kan nog hända, att man tycker om det, när man blir van vid det, men när man inte riktigt forstår språket och ännu mindre kvickheterna, så ä r det konstigt.

Något, som jag också har fäst mig vid, är att här — åtminstone inom moster Cecilias krets - ha unga lliekor så litet att säga. Det är de unga fruarna, som dominera alldeles! Flickorna, stackare — dem se de stiligaste herrarne inte till. I gar var här middag (det .">. — MaUing.