Tillbaka Read Runeberg

Nordisk mythologi. Gullveig eller Hjalmters och Ölvers saga

Originalsida 101
Originalsida 101
Originalsida 100
Originalsida 101
100–101

Sida 101

mythiska solgalt, som plöjer jorden så att den gröna sidan kommer nedåt om vintern, men uppåt om sommaren, tillika en bild af plogen, odlarens ypperlige galt.

Oden, Thor och Fröj voro skiljedomare vid detta vadsmål.

Loke frambar då de tre först färdiga dyrgriparna, gaf spjutet Gungner åt Oden, Sifs gullhår åt Thor och Skeppet Skidbladner åt Fröj. Derpå frambar Broek de tre nya dyrgriparna och gaf ringen Dröpner åt Oden, hammaren Mjölner åt Thor och galten Gyllenborste åt Fröj. Gudarne dömde så, att Broek vunnit vadet, i synnerhet derföre att hammaren blefve ett så kraftigt vapen emot jättame. Enligt vadet hade nu Loke förverkat sitt hufvud och erbjöd lösen; men Broek nekade härtill. >Tag mig då!» — sade Loke. Men när dvergen skulle gripa honom, hade han satt på sig sina trollskor och försvunnit i luften. Emellertid grep Thor rymmaren och nedslungade honom (med blixten). När dvergen åter ville afhugga Lokes hufvud, svarade denne, att smeden väl hade rätt till hufvudet men icke till halsen. Då tog Broek en rem och en knif och ville genomborra lögnarens läppar för att hopsy hans mun, men knifven bet icke (sköt ej om elden med svärdet). »Bättre vore här brödrens syl (elr, växtbrodden)» — sade Loke då; och straxt var denna syl till hands. Den bet på läpparna, hoptråcklade dem, dock att de refvos sönder i kanterna (bilden lånad af falaskan).

Den rem, hvarmed Lokes läppar sålunda sammansyddes, kallas vartari (regntak vid skeppsbord, is- och snötaket å jordens skepp). Men sylen (elr, växtbrodden) skulle vi kalla eldfästa (eldgaffel) och är den afbildad genom den s. k. ärilsormen, en bentand i form af en orm.

I sammanhang härmed bör jag ock erinra om två andra vadsmål, i hvilka Loke inlåtit sig, det ena med vinterjätten Hymer eller Geirröd, som mot vederlag af solen, månen och Fröja ville göra gudarna en trygg borg emot jättarna. Jag har på ett annat ställe1 sökt visa, huru den yngre Eddan dermed symboliserat tillkomsten af hästen Sleipner, guldet, såsom en värdemätare och ett förmedlingsmedel af gods och egendom. Men raythens djupare liggande natursida är den, att den stora smältugnen (masugnen) är jorden sjelf i vintern, der jordvärmen (Loke) aflar all växtlunden Glasers löf eller barr, såsom säd eller gods, gods eller guld. 1

1 Jfr mina Eddastadier sid. 28 ff.

Källa: Project Runeberg ·