Sida 102
Det andra vadsmålet (pingsJcil) var mellan Loke och Thjasse, hvarvid denne, som ville ega Idun, skulle jemföra sina tillverkade äpplen (växtknopparna) med Iduns äpplen (den mogna frukten). Vi veta hvad ångest detta kostade gudarna och alla den unge Fröjs fränder, i det att de började gråna och åldras; och huru glada jättarne blefvo derför att bland dem var då sunnanifrån nykommen en (mot gudarna) »utödande id» (Ið-wðr = Idun), när de nemligen fingo till sig fruktbarhetsdisen (på var /ð- med Jötnum -uðr nýkomin sunnan). Men gudarne funno och bundo Idunstjufven Loke, Ölgefns (Iduns) mycket ödsliga sjöbonings ashund (hrunsœva hrœva hund), hennes svekfulle spårslaf (lœvi-lynd leidipir). Och Loke, utforskaren af Höners hug (hugreynandi Hœnis) eller af Höners tanke att kläcka verldsägget, måste i falkhamn återföra Idun till gudarna. Men efter honom kom i örnhamn jagande Skades (Njörns) fader Thjasse, mäkta lom-hugad (lom-hugabr), d. v. s. begärlig såsom lommen, Höner, att ur det kläckta ägget få en lefvande unge *. Han fick en sådan, som vi ofvan sett, i sonen Skef, den sofvande gossen i båten.
Under förklädnaden af denna naturmyth har den yngre Eddan symboliserat en historisk berättelse (Bragarœdur) om konsten och skaldskapet i dess barndom. En större konstnär än Thjasse få vi lära känna i Völund.
Nu är att säga, att Ivalde-Neps tredje son Hjuke eller Gjuke är en fosterson. Nep hade nemligen till månen tagit upp två barn, två unga makar på deras bröllopsdag, nemligen Finnalfs (Heim-dall-Irings) son Slagfinn och (Vidars dotter?) Bil eller Fulla (Fröja-begreppet Svanhvit), när de från brunnen Byrger (lifvets källa, coitus) buro sån sœg (blod) med såstången sitnul (det äkta bandet).
Sålunda har mythsagan till månen förlagt icke blott det menskliga lifvets fruktsamhetskälla (Fröjabegreppet) utan äfven all naturens fruktbarhetsdis Idun. Hon är den mognade frukten; hennes yngre syster är Nanna, vårblomman, ungdomens asynja. Äfven hon är en valkyria, såsom Fröja-Skuld, och kallas då Hild, och detta i många beslägtade skepnader, såsom Af hild, Alfhild, Borghild, Brynhild, Grimhild och Svanhild m. fl. En namnkunnig stridsmö var hon för Balder och Höd, för Högne och Hedin. »En Hild du oss varit» säger den kristne Helge Hundingsbane till
' Jfr härom längre fram öfversättningen af Thjodolfs af Hvin Hanstlanng.
Källa: Project Runeberg ·
