Sida 106
och egna vägkamrater (Balder och Höd)
för bimme], afgruud
och jord hon kändo
ursprung, ålder
och ändalykt.
Nanna kunde intet svara.
Blott tårar från hjernans sköldar (ögonen) tillrade: den inhöljda kraften, som återger helsan.
Detta är vackert sagdt om de första uppfriskande vårregnen! Men nyckfull är våren i norden. Efter soliga dagar komma åter mörka, stormiga och kalla med förödande rimfrost af den frostkalle jättens flodträ (cadaver Mimeris, eller Rimners).
Då dignar dådkraft, domna hinder, en svindel den hvite svärdås söfver; vanmakt faller å nattens vindflägt, å skälfvande säf, öfver skapelsen all.
Åfven Nannas och Iduns fostersyster Jorun (Bil, Fulla) infinner sig. Heimdall och Lopt måste vända tillbaka utan något svar; men »Grininers skald», göken, som gal redan på bar qvist, stannade qvar att vakta grunden, den jordgrund, hvarur man väntade ett nytt växtlif. Gudar och gudinnor voro samlade till rådplägning i Vingolf (vännernas rum, äfven de dödas grafvar!) och mulnande sade Oden, att natten skulle nyttjas till nya rådslag om allas räddning.
Först vid daggryningen bröt man upp. Då låter Oden vid morgonsolens strålar en skön syn hägra för allas blickar, en syn på det nya Mannhem i norden, der thursar och troll flykta undan till sina skumma gömslen 1
Men Dellings son (dagen) sin dragare fratndref, ypperligt prydd med ädelstenar;
Källa: Project Runeberg ·
