Sida 109
rena natursida, men är uppenbarligen såsom historierad byggd på skythernas saga om Targitaos (Njord) och hans söner. Nidud gjorde Völund till sin fånge, afskar hans senor i knävecken och lät sätta honom såsom sin arbetande träl i köpstaden vid hafvet. Han fråntog smeden det svärd, lien, som denne gjort, icke för att störta gudarna och sätta sig öfver dem, utan på det att detta svärd skulle användas, till värn och i den andliga odlingens tjenst, icke i den råa styrkans och egennyttans. Han fråntog också smeden den ring, som denne ämnat sin älskade brud Hervör, och denna ring krönte dryckeshornet, skaldemjödets kärl. När Nidud gaf denna ring åt sin dotter Bodvild (stridsmön, analog med Idun), fick den en bräcka i sin sammanhållande kraft: det gudomliga i kärlekens mjödbrygd rann bort. För att hämnas och föda sig en hämnare, dräpte den hatfulle konstnären konungens två söner, gjorde smycken af deras ögonstenar och dryckeskärl af deras hufvudskålar, såsom skytherna plägade göra af sina fienders kranier och såsom langobardkonungen Alboin gjorde af sin egen svärfaders. Och Völund förförde Bödvild, som sedermera födde hjelten Vidga eller Vidrik Velandsson, analog till sin födelse och sitt dödssätt — med hvem?
Med Thjasses son Njordl
Njord, sade jag, framstår såsom grundläggare af Svartalfshem. Urbr Urd, den gamla modernatten, inkläder allt lif i naturen. Njord (Njörbr) är en Ni-Urdr. som af kläder naturen dess alstring, i det att han frambringar skördar till menniskornas uppehälle, men också leder dem in på den väg, som går till förgängelserf och döden. Han kallas Nidud (Niðubr), hvilket namn har en dubbel betydelse, nemligen dels mðanðr, niðaðr rik på fränder, dels m'ðanðr, mðwðr frände-utödare. Hans värf främjas och fullföljas af hans son Fröj, hvilket uttryckes i Vilkinasagan derraed, att Nidud omtalas såsom en Nidung den äldre, eller fadern, och en Nidung den yngre, eller sonen.
Niduds ättlingar eller undersåtar äro Njarerna, dvergarna, som äfven kallas svartalfer, dökkalfer. De afärja jorden hennes kostbara skatter och äro mycket goda smeder, i synnerhet svärdsmeder och smyckesmeder. Men om du frågar den misstänksamme dvergen, hvartill det goda svärdet skall brukas, om till strid för det rätta och goda eller för frihet och fosterland, så förstår han icke rätt
Källa: Project Runeberg ·
