Sida 112
Heliga englar
komtno fr&n himlarna ofvan och togo hans {Mimers) själ till sig; i ett renadt lif hon lefva skall evigt hos gud allsmäktig.
Dvergar och utödande dökkalfer kallas också Balder och Höd, bland andra, den förre Dåen (ddinn, den döde), hvaraf Odáinsákr, den odödes åker, men Höd deremot Thråen {thråinn, den som trår till lif). Upplösningen af deras långa kif om Nanna tecknar Solsången så:
Ålskogs makt har m&ngen d&rat, ofta vällas qvidan af qvinnor; till men de vordo, fast den mäktige gud dem skapat till fägrings fägnad.
S&ta de voro,
Svafad {Balder) och Skartheden {Fiöd), den ene ville ej frän den andre vara, tills de kommo i vrede for en qvinnas skull; hon var dem till förderf danad.
Ohörda d&d, såsom ofta sker, varda grymmeligen guldna; till holmgång de gingo för det hulda vif och fingo begge sin bane.
Men om Balder och Nanna {Vebode och Rddny) heter det i samma sång:
De frossade i vällust pä flerfaldigt sätt och hade guld till gamman; nu är sä dem gäldadt, att de gänga skola mellan frost ocli flammande eld.
Källa: Project Runeberg ·
