Sida 118
Men Atla, Imd oeh Jernsaxa, beteckna svärd, hvarmed blod utgjutes.
Nu veta vi ock ur skapelsemythen, att malmen, stenarten, bergen, är jordens fasta stomme (markens kraft); det till jord förtätade vattnet (svalkall sjö), som ger oss växtlifvet, är jordens hull, och bloden är det animala lifvets vätska. Heimdall, urmenni-skan, har alltså heratat sin lifskraft ur mineralriket, växtriket och det animala eller djurriket. Sången bekräftar det med dessa ord:
Hau växte med makt af markens kraft, af svalkall sjo och sonande blod.
Då det säges, att hvar och en af de nio mödrarna bar Heimdall, så må vi erinra oss, att ber a bära betyder icke blott föda, utan ock fostra, kärleksfullt uppamma och vårda. Härmed må jemföras Saxos ord om Njords späde son Fröj (under förklädnads-namnet Frode den ijerde eller gifrailde): »från vaggan redan var han genom sin barndoms anlag så kär för alla, att han icke ens fick sätta sin fot eller träda på marken, utan man bar honom ständigt på sina armar och slösade på honom sina kyssar. Sålunda var han anförtrodd icke åt en uppfostrare blott (non uni modo pædagogo), utan var liksom allas gemensamma skötebarn» (qvasi communis omnium alumnus. Saxo I, 278).
Undersökningen af mythsagan om Heimdalls nio mödrar, såsom representerade af regnbågens färger, ger oss ytterligare vid handen, att våra gamla förfäder tänkt sig en niogradig färgskala, med rödt, gult och blått såsom hufvudfärger. Genom blandning af rödt och gult får man orange, som har två nyanser: orangerödt och orangegult. Genom blandning af gult och blått framkommer grönt, likaledes med två skiftningar: gulgrönt och blågrönt. Genom blandning af blått och rödt bildas violett, också med två färgskiftningar: blåviolett och rödviolett. Färgskalan var således:
1. Hödviolett. 2. Rödt. 3. Orangerödt.
4. Orangegult. 5. Gult. G. Gulgrönt.
7. Blågrönt. 8. Blått. 9. Blåviolett.
Heimdall, urmenniskan, de nio mödrarnas son, kallas i den poetiska Eddan Finnalf finna-konung, fader åt Völund, smeden och
Källa: Project Runeberg ·
