Sida 119
konstnären, samt Egil, bågskytten och jordodlaren, äfvensom Slagfinn, krigaren, höstalfen (begreppet Tyr). Heimdall-Finnalf var, såsom vi sett, son af Oden och Mimers dotter Skuld. Vi komma till samma resultat i flera sagor, bland andra äfven Vilkinasagan. Han kallas der son af konung Vilkinus (Vilkynr, den som vill kön, en omskrifning för Oden såsom skapande gud). Han nämnes Vade rese (den mycket vandrande) och annorstädes Vate, hvaraf ock benämningen Vœtlingastrœt för vintergatan, hvilken vi ofvan sett kallad Irings väg (mjölkgatan å himmelen). Regnbågen, bif-röst, var hans väg eller bro mellan himmelen och jorden. På denna väg förer han andarna från det himmelska Gimle till jorden och tvärtom. Men hans väg på jorden, der han grundar ätterna, är Eriksgatan (jfr Rigsthula) *.
Vade reses äldste son nämnes Velint, densamme som Völund. Fadren för honom först till den frälste urtidsjätten Mimer för att af honom undervisas i smideskonsten. Vidare för samma ändamål till två dvergar (Sindre och Broek) i Kallova (af haldr kall och ove, tyska aue, nord. ava kärr eller vattendränkt äng) den kalla grunden, synbarligen en omskrifning for månen. Fadern skall på utsatt tid hemta sonen, men kommer för tidigt, lägger sig vid en fjällvägg och omkommer vid ett fjällskred1 2 3 (månens aftagande). Nämnda fjällvägg, Heimdalls eller Irings veggr, är således icke, såsom nian velat tro, någon förvexling med Irings vegr eller Irings väg (mjölkgatan).
Völund hade nu egentligen förverkat sitt lif genom ett med dvergarna träffadt aftal, som var brutet. Men han dräpte dem, tog deras verktyg och skatter och gick ut ur berget. På stranden af Visar-d såg han ett stort träd växa, fälde det, afhögg grenarna och urholkade stammen till en med lock försedd båt, hvarå han äfven gjorde (två) gluggar, som stängdes med glas. Han förde sin stambåt till vattnet, inneslöt sig deri med sin redskap och födoämnen samt lät den flyta ut på hafvet. Den flytande stocken drefs i land hos konung Nidung (Nidud, omskrifning för Njord såsom den utödande guden), och vardt vid ett fiskafänge tillvaratagen af dennes folk. När stocken öppnades, fann man med förundran en menniska deri.
1 Härpå har J. Grimm först fast uppmärksamheten: D. Mythol. 2:dra uppl. I,
298, 299.
3 Detta framgår mycket tydligt af Vilkiuasagans kap. 360.
Källa: Project Runeberg ·
