Sida 120
Sofvande i en båt hade gossen Skef (Njord), representanten för den fysiska naturens både alstring och förgängelse, kommit till jorden (Skdney, ön, som från hafvet skönjes i fjerran).
Innelyckt i en tillsluten båt (urholkad trädstam med ljusöppningar, liksom själens fönster, ögonen) kom alfsonen eller lifs-andens son till de omedvetna dvergarnas (svartalfernas) landområde.
Häraf både belyses och förklaras bildspråket i berättelsen om de första menniskornas skapelse af träd, en skapelse, .som var en daning till högre och medveten bestämmelse.
Dvergarna voro, enligt mythläran, först maskar i Ymers kött.
De indelas, såsom ofvan är angifvet, i fyra klasser eller följen, nemligen Durens, Modsogners, Dvalens och Lofars. Men om Dvalens (han som krälar opp till lif på kampvallen, jorden, och ned igen!) heter det i Völuspå str. 14:
Tid ar att dvergarna i Dvalens följe, de ljuBsökandes ätter, till Lofars tälja —
De ljussökandes ätter eller slägter, Ijåna Jcindum! Enligt den yngre Eddan kallas Ijonar de, som förlika män, och det vill säga de, som sätta sig under Ijoren (ljusöppningen, vindögat) vid eldstaden och dela med sig mat och dryck, såsom de gjorde, när Heimdall-Rig vandrade omkring till Åe och Edda, Ave och Amma o. s. v.
Förenämnda str. 14 fortsättes med eller får sin anknytning i str. 17 sålunda.
Och ur dylikt följe drogo tro asar, kraftige och hugfullc frain i huset (Midg&rd), funno & marken litet mäktando Ask och Embla, utan bestämmelse.
Dessa tre asar voro Oden, Höner och Lodur. Det heter vidare om Ask och Embla, och vi torde nu kunna något närmare förstå grundtexten:
Källa: Project Runeberg ·
