Sida 121
önð f>au né áttu, óð |>au né liöfðu, lá ne læti
Ande do cj ogdo, oindömesgåfva ej hellcr,
cj blod, ej skick eller goda ögon; ande gaf Oden,
né litu goða; önð gaf Oðinn, óð gaf Hænir, lá gaf Lóðurr ok litu goða.
omdöraesg&fva Höner, blod dem Lodur gaf och goda ögon.
Sådan är den ursprungliga och omedelbara betydelsen. Dver-garne hade dåliga ögon; de voro skumögda och tålde ej vid solljuset. Menniskorna fingo goda ögon, som förlänade anletsdragen ett friskt, talande och själfullt uttryck. I den yngre Eddan heter det (Snorra Ed. I: 538): »ögonen heta sjön (syn), Ut (skådeförmåga), vibrlit (både motblick, afspegling, utseende och vedöga, växtöga) samt örmjot (något som tillreder pilar). De kunna omskrifvas så, att man kallar dem sol eller måne, sköldar och glas eller ädelstenar, ögonbrynens eller ögonhårens, ögonlockens eller ännets stenar.»
Af det föregående torde läsaren fått en något närmare kännedom om de s. k. vanerna, deras härkomst och väsende, deras rike och stora slägter. På fädernet voro de af asabörd genom Sköld-Allvalde, på mödernet af jätteblod genom Afhild, Geirröds dotter Greip, en ny ättlägg af Bæsla. Betydande personligheter inom mythläran äro Allvaldes söner, då man erinrar sig icke blott deras egna storverk, utan äfven att Thjasses barn Skade och Njord jemte dessa makars son Fröj och dotter Fröja upptogos bland gudarna; att likaså Ide-Örvandels barn Od, Gefjon och Ull (Rollr), den sistnämnde såsom Thors styfson, fingo tillträde till Asgård; att också den tredje brodern Gymers dotter Gerd vardt asynja. '
Dessa tre bröder betecknas såsom köpt (sing. hapt) eller bönd, halft gudomliga, halft jätte väsenden, som hlefvo bundna i gudarnes tjenst, så att de ej kunde göra skada, men för sina gagnande verk hedrades af gudarna, bland annat på det sätt, att Oden, hapta-snytrir, hapternas prydare, likasom Thor, vikingasnytrir, förvandlade dem till stjerneheroer, i det att Thjasses ögon, Augu Thjaza, och Ide-Örvandels affrusna tå, Örvandilsta, samt Gymer under den
Källa: Project Runeberg ·
