Sida 136
gjallarhornct;
liögt blåser Hcimdall,
hornet är i luften;
Oden maler
med Mimers hufvud.
Kap. 27. v. 13. Och på den dagen skall det stötas i en stor basun och de som varit borttappade i Assurs land och de som varit förskingrade i Egyptens land skola komma och tillbedja Herren på hans heliga berg i Jerusalem.
Jättarne kommo från vester, öster och söder, men asarne från norden.
Str. 48. Hur är det med asar?
Hur är det med alfer?
All jätteverlden gnyr, asarne äro till tings —
Kap. 33. v. 1. Ve dig, du plundrare, som ännu ej blifvit plundrad, och dig, du röfvarc, som man ej ännu har röfvat! När du slutat plundra, skall du blifva plundrad, när du upphör att röfva, skall man röfva dig.
Str. 64. Solen börjar svartna, Verldsträdet omhvärfves af lågorna, jorden sjunker i hafvet.
Kap. 27. v. 1. Ve dig, de druckna Efraimiternas höga krans och deras prunkande härlighels vissna blomma, på hufvudet af de v-inberusades bördiga dal.
Str. 59. Upp ser hon komma för andra gången jorden ur hafvet och grönskas åter. —
Kap. 0. v. 13. Men såsom af en ek och en terebint, som man fält, en stubbe qvarstår, så skall af stubben en helig säd uppväxa.
Str. 62. Säd skall på osådda åkrar växa, allt ondt bättras och Balder komma. —
Kap. 32. v. 15. Till dess en ande från höjden varder utgjuten öfver oss och öknen förbytes till fruktgård och fruktgården varder
Källa: Project Runeberg ·
