Sida 135
Jesaias, kap. 44 v. 12. En smider jern till verktyg och formar det med släggor och arbetar deruppå med sin starka arm, och han blir hungrig och kraftlös, har intet vatlcn att dricka och försmäktar. V. 13. En annan arbetar i trä o. s. v.
Gudarna spelte gulltafvel och voro rika och lyckliga, till dess att tre thursamör kommo, nemligen nornorna, som nöd vålla (Völu-spå str. 8).
Det heter om den gamla i jernskogen (Heid), att hon fostrar Fenresulfvens barn, af hvilket ett i trollhamn (med häntydning på *Guds gissel> Attila) skall gapa efter månen.
Slr. 41. Det mättar sig med lif af män, som dö, och makternas boning med blod färgar; skymdl varder solskenet somrarna derefter, alla vindar vidriga —
Vcten I än eller livad?
Kap. 13 v. 9. Si, Herrens dag kommer grym och med harm och med glödande vrede för att göra landet till en ödemark och för att utrota dess syndiga inbyggare. V. 10. Ty himmelens sfjernor och dess stjernbildcr låta ej sitt sken lysa, solen uppgår mörk, och månen låter ej sitt ljus skina.
Str. 45. Vindtid, vargtid,
innan vcrldcn störtar; dån öfver tegarna, trollen i flygfärd.
Månde ingen man den andre skona.
Kap. 9. v. 18. Emedan gudlöshet brinner såsom en eld, som förtär törne och tistel och som antänder den täta skogen, sd att den uppgår i höga hvirflar af rök. V. 19. Så råkar landet i brand genom Herren Zebaoths vrede, och folket bli feer till ett rof för elden; ingen skonar den andre.
Str. 46. Mimers 6Öncr resa sig,
men multnande verldsträd tändes vid tecknet af det gälla
Källa: Project Runeberg ·
