Sida 142
För det tredje kan man knappt misstaga sig om de fall, då Saxo verkligen menar de land, som ännu kallas Danmark, Sverige, Norge, Finland, Tyskland, Saxen, England och Skottland o. s. v., eller då han använder samma namn såsom mythförklädnader. Härpå vill jag redan nu fästa uppmärksamheten. Ty i detta senare fall får Danmark (Dania, Danmörk) mycket ofta beteckna alla germaniska eller götiska folkland, så långt det danska eller dönska språket talas. Seland (sjölandet) och Fycn (Phionia, Fjonien, hatets I
andre Træk, som netop synes de seldate af dem alle, og som ikke knnne være laante fra nogen historisk Person, men vise ganske andre Yeje. Sagnhelten Holger (Odger) er ifölje min Opfattelse ikke fra förste Faerd et Gjenskin af en elier flere historiske Personer, og hans Fædreneland lader sig derfor ikke ndflnde ved at bestemme nogle af hans Forbilleders; den mythiske Baggrand, der egenlig er Billedets Grnndlag, er ikke derved forklaret eller hjemlet».
Men under det att Grnndtvig härleder Holgersägnen från södern, företrädesvis från frankerna, och fäster mesta vigten vid den mythiska förklädnaden, gör fransmannen Du Meril tvärtom. Han yttrar: »La tradition d'Ogier nous senible ainsi venir primitivement du Nord; mais elle ne put acquerir une aussi grande populär i té en Franfe sans se rattacher å 1’histoire».
Häraf synes, att man bakom fabelhjelten spårat både en historisk kärna, en historisk person, och tillika gammal mythförklädnad; ja, att man velat finua den historiska förebilden bland Karl den stores samtida. Närmare sanningen hafva de kommit, som i Olger eller Odger velat se Otachcr eller Odocdkar, Odoacer, hvilken störtade Vestromerska riket.
Men nu kan steget tagas fullt ut.
Ty hvad säger oss folkvisan? Den säger oss: att jungfru Gloriant eller Gloria, liksom eddasångernas Borgng, är en qvinlig personifikation för staden Itoma (jfr mitt arbete: llvem var Sigurd Fafnersbane, sid. 115 IF.); att hon hade till fästman Karuell, Karl den store, men att till henne friar kämpen eller trollväsendet Burman, likasom Eddans Fafner en omskrifning för Vestromerska väldet; att jungfru Gloriant, för att rädda sig från vidundret Burman, som »biter med ulftand» och icke vill äta annat än »kött af kristen man» eller dricka annat än »blod med etter bland», söker hjelp hos den i djupet af ett torn sittande gamle hjelten Olger, Eddans Sigurd Fafnersbane, hvilken väpnar sig och besegrar Burman, liksom Sigurd en gång dräpte ormen Fafner, som rufvade öfver sina skatter. Och Sigurd är och var ingen annan än Alarik, som intog Rum!
I Olgers tillnamn danske spökar den gamla mythbeuämningen daner, som öfver-flyttats på danskarna.
I den danska Holgersagan heter det om Barman: »Alle hans dage hadde han waretth i krygh ok orloff; all hans madh 'skulle bland hes met blodh; han haffade öghen som en kntth ok sogh bætter om natthen en om dagen; wore han her i landet tha wore han lyger en troll. Burman sade (till Holger): aff hwath slæght estu kommen eller hwor æstu födder? Wdger sware: ther som jegh ser födh kunne the engen troldom ok icke aedhe the rooth köth ok dricke blodh; der stridde the met rydderskab ok ey met trolldom som tw giör; wiltw wyde mytli slægh: hwarken ær jek koning eller hertogh sön; en om thw wordher ath spwrdh tha tw kommer till helvede hwe teg tyth sendhse tha sygh ath Wdger danske gjorde thet.»
Jemför härmed de ord, som Fafner och Sigurd vexla i början af eddasången Fafnismål.
Källa: Project Runeberg ·
