Sida 146
De mythiska pilarna äro liksom de mythiska hufvndsvärden af tre slag — något uteslutande Segersvärd, ensamt i sin art, känner icke den gamla mythläran — och de symbolisera elden, vattnet och den lifgifvande luften.
Vattnets, och det vill äfven säga det förtätade jordämnets, trefaldiga pil är växtbrodden, äfven mjöddrycken.
Luftens åter är gusanaut, af guss 1. ggss, gus eller gys ventus, aura, flatus, vind, vindflägt, och naut bindande nödtvång. Pilarna gusanöt hafva här betydelsen af taladt ord, sant eller osant, företrädesvis dock gyckel eller löje och löst prat. Denna betydelse kan belysas med Hávamáls tänkespråk:
För hvart och ett ord, som du å annan ljuger, f&r ofta du bittert bota.
Orvar Odd fick i sin ego pilarna gusanöt, hvilka såsom Thors hammar eller Ides pilar vände tillbaka i dens hand, som slungade dem. Med sina pilar dräpte Orvar Odd onda mythväsenden, hvilka han slungade i ansigtet deras egna osanningar. Men så fick han slutligen i uppgift att dräpa en personlighet, som var så förhärdad eller till sin natur af sådan beskaffenhet att pilarna icke beto till döds.
Då grep han till ett annat slag, nemligen tre pilar af sten eller pilar af den eldförande flintan. Dem hade han fått af Jolf (i-ulf, han som gått i ulfnatur), en omskrifning för Oden. Dessa gåfvo brännsår och döden.
Orvar Odd hade omfattat kristendomen, åtminstone blifvit döpt. Men han afföll och straffades derefter. Han blef nemligen biten till döds af en orm, som rann ut ur ögonhålan på den vittrade benskallen af hans dödade häst Faxe (Fröfaxe, Fröjskultens häst).
De mythdiktande kristna skalderna, som efter sitt omdöme och från sin synpunkt skipa rätt inom mythsagorna, akta vanligen de gamla gudarna och deras dyrkare. Men de brännmärka gerna på synbart sätt fritänkarne. För att här i förbigående påpeka detta, skall jag erinra något om Starkad, hvilken sagorna i öfrigt omhulda och förläna många utmärkta egenskaper, alldeles såsom hellenerna omhuldade den starke Herakles, ehuru de läto honom
Källa: Project Runeberg ·
