Sida 147
framstå både såsom löjlig och i brydsamma förhållanden. Starkad uppfostrades, som det heter, af Rosshårsgrane (Oden). Denne förde honom en gång till en plats, der elfva män sutto på domaresäten och der han sjelf intog den tolfte platsen. Det var de tolf gudarne, som voro till tings att döma om Starkads öde i verlden.
Då tog Thor till orda och sade: Alfhild, Starkads farmor, valde till fader åt sin son hellre den vrångvise jätten än Asathor; förty skipar jag det åt Starkad, att han skall ega hvarken son eller dotter, útan ända sin ätt.
Oden svarade: det förunnar jag honom, att han skall lefva i tre mansåldrar.
Thor åter sade: han skall utföra nidingsverk i hvarje mansålder.
Oden svarade: det förunnar jag honom, att han skall ega de bästa vapen och kläder.
Thor sade: det skipar jag åt honom, att han skall ega hvarken land eller strand.
Oden svarade: jag gifver honom det, att han skall ega mycket lösgods.
Thor mälte: det lägger jag på honom, att han aldrig skall tycka sig hafva nog.
Oden sade: jag gifver honom seger och dugande kraft i hvarje strid.
Thor svarade: det lägger jag på honom, att han i hvarje strid skall få lemlästande sår eller till lytes.
Oden sade: jag förlänar honom skaldskap, att han icke långsammare skall företaga en handling än straxt orda om den.
Thor sade: han skall icke tänka efter hvad han gör.
Oden mälte: det lägger jag honom till, att han för de ansenligaste och bäste skall synas såsom den hedersammaste.
Thor svarade: led skall han vara för all menige mani
Allt det, som desse nu utsagt, lade de dömande å Starkads skepnad, och härmed häfdes tinget.
Icke mindre upplysande för ämnet, hvilket man tyckes hafva alldeles förbisett, är följande berättelse af Saxo, huru den store fritänkaren, nästan dödligt sårad, försmådde all hjelp af dem, som han föraktade. Den lyder ordagrant sålunda (Saxo I, 294):
Källa: Project Runeberg ·
