Sida 148
»När en viss person, som händelsevis for förbi med sin vagn, fått se Starkad sargad till nästan hela sin kropp samt kände sig upprörd af den fasansfulla saken likasom ock betagen af förundran, körde han närmare och frågade hvad belöning han skalle erhålla, om han påtoge sig det värfvet att bota hans sår. Men Starkad, som hellre föredrog att plågas af sårens bitterhet än att njuta hjelp af menniskor, hvilka vore i något smutsigt lefnadsför-hållande, begärde att få veta hans sysselsättning och slägtskap. När han så fått höra, att denne gjorde tjenst såsom härold (rätts-tjenare, indrifvare af böter), nöjde han sig icke med ett tyst förakt, utan öfvergick till förebråelser, derför att denne, med åsidosättande af hederns alla fordringar, fullgjorde den ömkligaste förrättning och för hela sitt lif ådragit sig en för alltid afskyvärd dom, i det att han för vinnings skull eftertraktade de fattigas förderf och, genom att icke låta någon njuta sin oskuld, städse var färdig att påföra alla en orättfärdig anklagelse, glad isynnerhet då, om något sorgligt inträffade i andras förhållanden, under det att han riktade sin uppmärksamhet mest derpå att med en försåtlig spioneringskonst lära känna allas gerningar och genom sökt tillfälle till svek snärja äfven oskyldiga handlingar.
»När denne aflägsnade sig, kom en annan, som också lofvade hjelp och läkedom. Liksom den förre uppmanad att yppa sin lef-nadsställning, tillstod han, att han hade till äkta en viss persons tjensteqvinna och för att frigöra denna sin maka från hennes husbonde förrättade ett landtligt värf. Men af denna anledning sade sig Starkad icke vilja begagna sig af hans biträde, emedan han (som erbjudit hjelpeu) genom en äktenskaplig förbindelse, hvaröf-ver han borde blygas, beredt sig sjelf ett träldomsok. Funnes någon manlig dygd qvar hos honom, borde han åtminstone försmå denna förtrolighet med en trälinna och såsom fri njuta delaktighet af den äkta bädden.
»Huru högt — utbrister Saxo här — må vi icke vidare uppskatta storheten hos denne man (Starkad), hvilken, invecklad i de största lifsfarligheter, visade sig lika stor vid att afstå erbjuden hjelp, som han visat sig vid att mottaga sina sårl
»När den andre gick bort, kom händelsevis en qvinna och stälde sin gång förbi gubben. Och när äfven hon kommit närmare för att aftorka hans sår, men straxt uppmanades att redogöra för
Källa: Project Runeberg ·
