Sida 149
livad lefnadsställning eller sysselsättning hon hade, sade hon sig vara en tjensteqvinna, van vid att mala (draga en qvarn). Då Starkad åter frågade henne, om hon hade någon afkomma, och sedan han fått veta, att hon egde en dotter, bjöd han henne gå hem och gifva di åt sitt qvidande barn, ty han ansåg det vanhederligt att låna något biträde af en qvinna af lägsta stånd. Ja, han visste det vara långt bättre, att hon med sin närande modersmjölk uppehölle sin egen blod än med botemedel sökte hela en främmandes sår.
»Äfven hon aflägsnade sig och efterföljdes af en yngling, som åkte i en vagn. När han kom fram för att bispringa den vördnadsvärde sårade gamle och tillfrågades hvem han var, upplyste han, att han var son af en bonde och van vid landtliga mödor och göromål. Starkad prisade hans familjeförhållanden och ansåg jem-väl hans sysselsättning såsom den mest hedervärda, emedan lif-vets uppehälle genom ett rättmätigt arbete söktes af sådana, som icke aktade på någon alltför stor vinst annat än den, som de fbr-värfvade och betalte med sin egen svett. Icke oförtjent ansåg han landtlifvets tillstånd böra föredragas äfven framför de mest utmärkta timliga förmåner, helst dess ädlaste frukter — vid sidan af den lysande, men förkastliga slumpen — syntes hafva sitt ursprung och sin ans i sjelfva anspråkslöshetens sköte.
»På det att ynglingen icke skulle lemna sin menniskovänliga hjelp utan en motsvarande skänk, gaf han honom såsom belöning för den erbjudna handräckningen sin purpurmantel, som han kastat å tömesnåren. Bondesonen trädde nu närmare, inlade de ur magen lösslitna delarna på deras förra plats och sammanfäste de utfallna inelfvornas massa med förband af vidjor. Derefter upptog han gubben i sin vagn och lät med alla tecken af vördnad föra honom till den kungliga hofgården.» —
Hvilka voro då de tre personligheter, som erbjudit den sårade Starkad en hjelp, försmådd af honom?
Den förste var Vale, ljuset eller ljusets härold, som bådade solgudens och vårens ankomst, som fälde Balders baneman Höd, underhandlade med Adils om böter, men öfverfÖll honom och jemte sin broder dräpte honom svekfullt.
Den andre var Lodur (Tyr), värmet, som äktat Mimers dotter Skuld eller valan Heid, sin husbondes (Odens) tjensteqvinna, och hade att utföra ett visst värf såsom lifslösen.
Källa: Project Runeberg ·
