Sida 150
Den tredje vär Alfrödul, solen, som nU, vid hédendomeiis bör-' jande upplösning, födt en dotter, om hvilken jätten i stensalen talat:
Alfrödul föder en fager dotter, innan henne Fenrer fångar; rida månde, när makterna dö bort, mön sin moders vägar.
Starkad försmådde all hjelp af dessa tre mythpersonligheter, emedan de, fastän blott naturmakter, dyrkades såsom gudomligheter. Deremot lät han sig förbindas af den enfaldige och okonstlade bondesonen, hvilken lefde af sina egna händers arbete och födde sig i sitt anletes svett.
Ganska tydlig är den kristne mythografen Saxos uppfattning. Han förnekar de hedna gudarna, icke den sinnliga naturens rätt.
Fritänkarne hafva inom mytlidiktningen sina skiljovägar likasom Herakles: de framstå såsom vägbrytare eller nedbrytare; de komma Kristus närmare eller gå till sjelfförgudning.
Orvar Odd göres af diktaren under förklädnadsnamn till en sonson af jätten Tjasse och son af Gothorm eller Äger och Gull-veig. Hans symboliserande mythsaga är märklig i hvarje tum och sannerligen något annat än hvad P. E. Möller menar derom, då han yttrar i sitt Sagabibliotek (II, 537): >Af detta innehåll blifver det klart, att det fabelaktiga griper så djupt in i berättelsens gång, att densamma icke kan vara sannfärdig». Men det är icke första gången man sålunda söker verklig personhistoria, der man har att finna allmänt mensklig odlingshistoria.
5. Vigtig såsom en mythkälla är nog också den mythiska Beowulfsången såsom bekräftande gamla mythforeställningar; och derom vore mycket att säga, likasom ock om Nibelungenlied och till samma krets hörande sagor och sånger. Men allt detta är ett ämne för sig, hvarom här endast må tills vidare erinras.
Såsom mycket vigtiga och betydelsefulla mythkällor bör jag dock här särskildt framhålla:
6. Bildframställningarna på de Slesvigska gullhornen, och
7. Hällristningarna, förnämligast de Bohuslänska.
Redan länge har jag haft färdiga illustrationer och en öfver-sigt af Gullhomslitteraturen, men jag har uppskjutit att utgifva
Källa: Project Runeberg ·
