Sida 151
detta arbete, sedan jag fann en öfverensstämmelse mellan de symboliska tecknen på gullhornen och å hällristningarna. Jag har velat behandla dem i ett sammanhang. Men detta låter sig icke lämpligen göra, förr än Baltzer hunnit längre fram med eller af-slutat sina nya afbildningar af hällristningarna, hvilka i många stycken ådagalägga bristfälligheten eller rättare ofullständigheten i de för sin tid förtjenstfulla Holmbergska teckningarna. Yigtiga delar saknas i dem, i synnerhet uti bergtaflornas ytterkanter, som förut varit betäckta med jord. Jfr t. ex. Baltzer pl. 23 & 24 med Holmbergs tab. 6 & 7, fig. 17.
År 1881 besökte jag Köpenhamn och gjorde då personlig bekantskap med den ädle forskaren J. J. A. Worsaae. Det var i Oldnordiske Museum och i sällskap med den nuvarande danske museidirektören. Worsaae sysselsatte sig vid denna tid lifligt med en förklaring af så väl hällristningarna som gullhornens bilder. Hvad nu angår dessa senare, så har han ovedersägligen i mycket träffat det rätta, ehuru hans förklaring möttes med många inkast. Men han qvarstod då ännu vid den uppfattningen, att guden Fröjs skepp var att förstå såsom ett »Luftskib» (molnen) och Fröj 1 såsom »Luftskiberev och han ansåg i allmänhet, att »Skibene» (på hällristningarna) »ikke have været anvendte udelukkende kun til fredelig Færd, til beständig tiltagende Förbindelser for Samqvems og Handels Skyld med nærmere og fjernere Egne, men hyppig tillige til formelige Kampe tilsöes,2 hvis Minde man netop ved nogle af de anseeligere Helleristninger har villet forherlige».
Häremot vågade jag invända, att Fröjs, liksom hällristningarnas stora mythiska skepp, Skidbladner, är jordens stora fröskepp. Worsaae har ock sedermera kallat detta skepp »Solskibet». Ja väl, det går också an, då man dermed förstår jordens stora fröskepp. Ty solhjorteu eller solormen är under sommaren ofvan om bord på skeppet, men igenfinnes om vintern i Hels rike, liggande under det afrustade och brutna skeppet. Men till »månsnäckat kan man svårligen förvandla jordens stora fröskepp, i hvars årliga utrustning och afrustning deltaga så väl Nökkver-Gevar eller Ivalde (månen) jemte hans söner som ock Allvalde (solen) och hans söner, årstidsjättarna. * *
1 J. J. A. Worsaae: Nordens Forhistorie, Kjöbenhavn 1881, sid. 99.
* a. st. sid. 90.
Källa: Project Runeberg ·
