Tillbaka Read Runeberg

Nordisk mythologi. Gullveig eller Hjalmters och Ölvers saga

Originalsida 152
Originalsida 152
Originalsida 152
Originalsida 153
152–153

Sida 152

Tacitus (Germ. 9), då han talar om germanernas gudar, yttrar bland annat: »En del af sveberna offra äfven åt Isis. Hvarifrån upphofvet och ursprunget till denna främmande dyrkan härledes, har jag icke nöjaktigt förnummit, om icke sjelfva gudabeteckningen under bilden af ett skepp bevisar kulten såsom utifrån anländ.» Såsom en Isis uppfattar Tacitus synbarligen de germaniska my-thernas Frigg, den alstrande jorden, hvaraf åter kan slutas, att jorden redan då var framstäld under bilden af ett skepp, det må nu kallas Skidbladner eller Ringhorne. Lika märkliga äro samme författares ord om de båda s. k. dioskurerna (Vidar och Vale), dem vi igenfinna främst på det år 1734 uppgräfda gullhornet.

Redan Julius Cæsar säger oss, att germanerna dyrkade soUn, månen och elden (»de närvarande gudarna»), men han vet intet ora gudar eller jättar eller germaniska mythgudomligheter utan en symbolisk natursida.

År 1885 sände jag till Worsaae och understälde hans pröfning en skizzerad uppsats öfver de Bohuslänska hällristningarna, deruti jag sökte framhålla deras betydelse såsom en vigtig mythkälla, ingalunda framställande vanliga sjöstrider, dem man velat föreviga, utan såsom ett religiöst tecken- och bildspråk före runornas tid. Också har Baltzer på en hällristning funnit af en senare hand inhuggna dessa runor eller asa futhork, hvilket

icke torde kunna förstås annorlunda än såsom en runkunnig och långt senare än hällristningsperioden lefvande mans uppfattning af hällristningarnas bilder såsom ett asafolkets teckenspråk, tidigare än runorna.

Under sommaren 1885 fick jag från Worsaae mottaga följande bref:

Tit.

»Kjabenhavn, Rosenborg den 5 Juli 1885.

»Mangehaande Embedsforretninger, Forhandlinger om en ny Museumsbygning og Reiser m. M. turde maaske noget undskylde, at jeg ikke tidligere har besväret Deres meget ærede Skrivelse til mig angaaende Deres nye Forsög paa at forklare Helleristningerne. Jeg har i det Hele troet, at en saa vigtig Sag nok kunde fortjene en nöjere og alvorligere Overveielse.

»Jeg maa da först og fremraest erklære, at jeg i Hovedsagen er fuldstændig enig med Dem i, at Figurerne paa Helleristningerne

Källa: Project Runeberg ·