Sida 176
12. Under de två föregående vintermånaderna hade fosterbröderna lärt känna Skinnhufva (begreppet Gerd), nemligen under förvintern, samt Vargeysa (Heid, begreppet Fröja) under midvin-tem (modernatten). Tiden lider framåt, de komma under efter-vintern till ett vidsträckt land med ett högt fjäll vid en stor fjord. Hord började nu att råda. Bröderna tältade å land för att sofva der, härföljet stannade å skeppen, och Hord förplägade männen så att de blefvo druckna. Om natten gick Hjalmter ut och såg högt på fjället en »storskuren» trollkona, som hade en gullväfd duk om sitt sköte, kammade sig med en gullkam, sträckte sina händer ända ned i en brunn vid stranden för att två dem och torkade sig med sina rika lockar. Vexelsång mellan henne och Hjalmter. Hon kastade lystna blickar på honom, men han mötte henne med vanvördiga ord. Hon tyckte detta vara otillbörligt mot en vacker »mösturapa», som i honom fann en karl mer skickad för älskog än dem hon förut varit nyfiken på. Men Hjalmter hade Vargeysa i hugen; och när trollkonan sträckte ned händerna i brunnen, afhögg han dem med sitt svärd. Hon skrek då högt, jemrade sig och kallade till hjelp sina nio leksystrar, Hergnnn, Remsa, Nål, Nefja, Runa, Trana, Glyma och den otäcka Margerd. Dessa nio hade dräpt de druckna härmännen ocli förstört skeppen, samt gingo emot Hjalmter. Han väckte Öl ver och fick vidare hjelp af Hord, hvilken först dräpte sju af de nio systrarna, derefter Hergunn och sist Margerd. Hjalmter och ölver hade redan måst söka skydd i sitt tält och hade fallit i sömn.
Hord gick ned till sjön, samlade i hop virket af skeppsvraken och gjorde deraf ett litet vackert hus, der bergen skylde som bäst, och bar mat derin. När fosterbröderna vaknat och fingo se detta hus, sade Hord: »månne icke Hervör är der, hon, som du trängtar efter?» De gingo dit och funno der en säng, ett tafvelspel, en stol och hvarjehanda kärl. Hord gaf dem att dricka, smög sig obemärkt ut och slog dörren i lås. De kunde nu ej komma ut; de voro innestängda — i en grafhög.
Hvem var då trollqvinnan, hvars händer Hjalmter hade af-huggit? Hon nämnes Tma, den klagande (jfr eddasången Odens korpgal der str. 6, 7), en omskrifven benämning för den af vinterjätten Thjasse bortröfvande Idun. Vi sågo, hur hon höll på att
Källa: Project Runeberg ·
