Sida 177
två sina händer och armar, när Hjalmter afhögg dem. Jfr härmed Lokes ord till Idnn vid Ägers dryckesgille (str. 17):
Tig du, Idun,
af alla qvinnor vet jag dig den mest manlystna vara,
sedan de fintvagna armar du famnande lade om din egen broders bnne.
Ivaldedottern Iduns broder, som här åsyftas, är Ivaldesonen Sindre, hvilken Vidar slog ihjäl med ett skeppsankare. Jfr härmed bland annat sagan om Asmund och Egil enhändte (Vale och Vidar), der Sindre omskrifves med namnet Bolabjörn (balabjörn, en björn på bålen eller trädets stam, löfverkets affallande), och der Vidar ftfven betecknas med Aran.
Ymas nio leksystrar öro på mångfaldigt sätt återkommande mythväsenden af naturens både aflande, uppehållande och upplösande qvinliga makter, som äro tre gånger upprepade former af begreppen Frigg, Sif och Fröja, äfven af nornorna. Den otäcka Margerd är den benbrutna Leikn (Fröjabegreppet, Hel). I eddasången Fjölsvinnsmål nämnas de nio med vackra namn såsom Menglads tärnor, i Solsången såsom Njords döttrar, o. s. v.
13. Fortsättningen af sagan är en högst märklig berättelse huru Hord, för att befria och återföra den bortröfvade Idun (Yma), dräper jätten Thjasse, som får hjelpa honom opp på berget till Ymas grotta genom att räcka honom sin långa stång. Genom en jemförelse, bland annat, med bildframställningen å en Bohuslänsk bergtafla i Stångenäs socken finner man, att Thjasses långa stång i natursymbolisk mening är vinterns is- och snötäcke, som, när den frusna vågen bryter upp, finnes qvar på det höga berget, dit Thjasse tagit sin tillflykt.
Idun-Yma föll till fota för sin »spårhund' Hord-Loke. Hord emottog och gaf henne skänker, dröjde qvar hos henne en tid och byggde ett nytt skepp åt fosterbröderna. Sedan återvände han till dem i det stängda huset och släppte ut dem till deras stora glädje. Det nya skeppet gick, liksom Skidbladner, Jika hastigt mot som med vinden». De lade ut till sjös. Icke hade Hjalmter den vintern tänkt på Hervör!
Nordisk mythologi.
Källa: Project Runeberg ·
