Sida 185
rätt läsa och lösa vissa dunkla frågor, och jag vågar tro. att man der vid enkelt nog eller enklast skall komma till klarhet öfver betydelsen af flera mythbestämningar af den allra största vigt. Att jag i min tolkning rätt mycket afviker från den latinska öfver-sättningen i Snorra Edda ed. AM, det lärer hvarje fackman snart finna. Och att jag föga kan biträda V. Rydbergs tydning af Thors-dråpa, det bör jag ej dölja. Jag uppmanar en bvar, som det kan, att sjelf granska grundtexterna.
Ur Haustlaung af Thjodolf af Hvin.
(Sn. Ed. ed. AM. Tom. I, 306—314. Tum. Ill, 40 — 47. Thorlaciut: Fragmenta Höft-langa: etc. Havniœ 1801, pag. 32—87.)
1.
1.
Hur skall gärd jag gifva för gällarbrobeskyddarn, att Raums reckars talstyre rätt må Tborleif hedra?
Tre förträffliga gudars och Thjasses vanskliga färd jag skönjer & Hilds nians skära skifva, den präktigt gjorda.
2.
Härarnas höfdingar till mötes Hastade qvinno-ulfven, iklädd gammal örnhamn; icke i g&r just, man säger. Árgnefs örn sig satte, der asarne mat till kokniug buro, — och van att blygas var bergens borg-Tyr icke.
3.
Svårskuren gudarna syntes svek-renen mellan benen: livad — sade de — hjclmhöljde liaptprydare, slikt vålla?
Hve skal ek galla gjöldum gunnveggjar brú leggja, Raums pá er rekka sœmt raddsveif at þorleifi? Týframra sé ek tiva trygglaust of far þriggja, á hreingöru hlýri Hildar vez, ok þjaza.
2.
Seggjondum fló sagna snótar úlfr at möti ham i gemlis gömlum, — glamma ei fyrir skömtnu. Settist örn þar er æsir, Argnæfar, mat báru, var-a byrgitýr bjarga bleyðivöndr, á seyði.
3.
Tormiðlhðr var tifum tálhrein meðal beina:
Hvat, kvoþo, hapta snytrir lijálmfaldinn, þvi valda?
Källa: Project Runeberg ·
