Sida 186
Margspakr of nam inæla már valkastar báru, var-a Hænis vinr bånum liollr, af fornuni |»olli. Mángklok valblods-ra&sen mäla begynte i forna trädet, och huld var honom Hduer8 väu just icke. 4. Fjallgyldir bað Fyllar Fetmeila ecr deila blut af helgu skutli, Hrafnåaar vin blåsa. Vingrögnir lét vagtia vigfrekr ofan sigast, þar cr vélsparir voru varncndr goða farnir. 4. Bad så Fullas fjällvarg Fotmeile gifva sig en andel af offerfatet: eld gåfve korpåsvännen. Hvalarnes ving-rögner vildsint sänkte sig ned, der gudars varsamme väruare voro på platsen redan. 5. Fljótt bað foldar drottinn Farbauta mög — vara þekkiligr með þegnum — þryniseilar hval deila. En af breiðu bjóði bragðviss at þat lagði ósviptandi ása upp þjórluti fjóru. 5. Fort bad fältets drotten Farbötcs son (han var ej skicklig bland kämpar att skðnja) skifta smällpiskhvnlen; härvid af breda bordet bragdförslagen af tjuren asarncs utdelare upplade fyra lottor. 6. Ok sliðrliga siðan svángr, var þat fyrir löngu, át af eikirotu okbjörn faðir Njörnar; áðr djúphugaðr drepi dólg ballastan vallar hirði-Týr meðal hcrða herfángs ofan stöngu. 6. * Särdeles snålt derefter och svulten Njörns fader afåt ckerotens ok-ren, - det var fordom; tills att härfångetB herde-Tyr hof en stång och ränkfull fältets käckaste fiende flängde å Bkulderbladcn. 7. þá varð fastr við fostra farinr Sigynjar arma, sá er öll regin oygja, öndorrguðs, i bðndum; loddi rá við raimnan reimuð Jötunbeima, en holls vinar Hænis hendr við stångar enda. 7. Snärjd vardt då i snaror Sigyn8 armars börda (den fride gudar frukta) vid fostrarn af skidgudinnan; vid jätteverldens väldige vindlarmödare lådde stången, vid Höners huldlings händer dess andra ända.
Källa: Project Runeberg ·
