Sida 187
8.
Fló með froðgum tifi fángsæll of veg lángan sveita nagr, sva at slitna sundr úlfs föðor mundi, þá varð |)ors of-runni, þúngr var Loptr, of sprúnginn; málunautr hvals mátti Miðjungs friðar biðja.
9.
Sér bað sagna hræri sorgeyra mey föra, þá er elli-lyf ása, áttrunnr Hýmis, kunni. Brunnákrs of kom bekkjar, Brisings, goða disi, girði-f)jófr i garða Grjótniðaðar siðan.
10.
Urðut brattra borða byggvcndr at }»at hryggvir:
|)á var ið — með jötnum — uðr nýkomin sunnan; görðust allar áttir Ingifreys, at jdngi ▼oru hcldr, ok húrar, hamljót rcgin, gainlar.
11.
Unnz hrunsæva hræva hund ölgefnar fundu, leiðiþir ok lævi hund ölgefnar bundu: þú skalt, veltr, nema vælum veiðir Myil8 vá-leiðar raunstörandi möra mey aptr, Loki! deyja.
12.
Heyrðak Bvá, þat, — siðan sveik opt ása leikura — hugreynandi Hænis bauðs flug bjalba aukinn;
8.
Flög sá ined framsynte guden fångslglad blodfogel lång väg; deran var ulfvens fader att alldeles slitas sönder; då vardt Thors flykts tv&ngsman (tung var Lopt) upptröttnad; bvalens målaftalare måtto Midjung om fred bedja.
9.
Hymers frände bad härarnes liöfding föra till sig ädla, tröstrika ungmön, so in åsars åldersbot kände. Brisings gärdetjuf bragte Brunnåkers gudars bänkdis gent till Grjotnidads gårdar sedermera.
10.
Ej voro branta bygders bo-män härvid ledsna: då var blatid jättar Idun, ödande, nykommen sunnan; alla Fröj den unges ätter gråna och åldras, men till tings trädde tynande, skröplige gudar.
11.
Tills att Ölgefns ödesjös ashund de snart fuuno, och hennes svekfulle spårslaf så med ord de bundo:
*dö skall du, lömske Loke, länkar du ej å Myils vanskliga väg tillbaka väna sorgstillande ungmön!»
12.
Så jag hörde, att — (sedan svek han gudarna ofta) — Höners hugutrönare höljd i falkhamn bortflög;
Källa: Project Runeberg ·
