Sida 188
ok lótuhugaðr lagði, loik MoÖb Reginn fjaðrar em, at öglis barni arriBug faðir Njörnar.
fjäderbladcts raske Regin reatc sig, och Njörns fader lotnhugad örndrag i luften lade efter öglers dotter.
12.
13.
Hófu skjótt, en skófu sköpt ginnregin, brinna; en son biðils sviðnar, sveipr varð i för, Greipar. þaz of fát á fjalla Finns ilja brú ininni.
Baugs þá ek, bifum fáða, bifkleif at þorleifi.
Höge gudar hofvo hyfvelspän ocb eld tände,
Greips älskares ättling
(afklippt hans färd vardt) sveddes:
fulltecknadt är detta & fjälljättens
fotbro, som nu mig tillhör;
ringens bäfklef, bildsirad,
bär jag som skänk efter Thorleif.
Texten läser och förstår jag på följande sätt.
1. Hve skal ek leggja gjöldum gunnveggjar galla-brú, þá er Raums rekka raddsveif sæmi at porleifi? Ek sé trygglaust of far triggja týframra tiva ok pjaza á hreingöru hlýri Hildar vez.
Gunnveggjar stridsväggens .= sköldens, galla-brú ljudande bro, skölden såsom genljudande, då man slog derå med vapnen. Raumr, den store, den höge = Oden, fader &t Finnalf (Heimdall) och ättman för alferna. Raums rekkar = rimsmederna, skalderna; raddsveif talstyre, tungan (sången); scemi 3 p. sing. pr. konj. af scema höfvas, hedra. De tre gudarna åro Oden, Höner och Loke. Thjasse, All valdes son, vinterjätten. Hildar gen. af HiVSr = Nanna, Be of van sid. 102. Hildar vez = Hilds mans, Balders; hreingöru hlýri glänsande dubbelyxa, solskifvan = skölden.
2. Snótar-úlfr fló, glamma ei fyrir skömmu, i gömlum gem-lisham at móti seggjondum sagna. Argnæfar örn settist, par er æsir báru mat á seyði; bjarga byrgi-Tyr vara bleyðivöndr.
Snótar-úlfr qvinno-ulfven, Iduns-röfvåren, Thjasse. Seggjondum sagna härarnas höfdingar, ledare = de tre gudarna. Glamma = glama 3 p. pl. præs. Läsarten ei att föredraga i st. f. a. Árgnœfar gen. af Årgncefr den tidigt högt syftande, omskrifning af disen Gná. Årgneefar öm = Thjasse. Bjarga byrgi-Tyr, bergens borg-Tyr = Thjasse.
3. Tormiðlaðr raeðal beina tålhreinn var tifum; bvat, kváðu, hjålmfaldinn hapta-snytrir, tvi valda? Marspakr val-kastar-båru már of-nam mæla af fornum polli; Hænis vinr var-a hånnm hollr
Tålhreinn svekrenen, en omskrifning eller känning för oxen, som de tre gudnrne tagit till kokning; hjålmfaldinn (hjelmhöljde) hapta-snytrir (hapt-pry-dare) är synbarligen ett tilltal riktadt till Oden; jfr uttrycket vikinga snotrir om Thor (Thorsdråpa v. 8); hapt = väsende af jättebörd, med gudarna be-fryndadt och bundet i deras tjenet. Val-kastar (valplats-kostens) båru (böljas,
Källa: Project Runeberg ·
