Sida 194
7.
Harðvaxnar sér herðir hallands of sik falla, gatað, mar, njótr hinn neytri njarð ráð fyrir sér gjarðar. þverrir lœtr nema þyrri þorns barna sér mörnar 8neri-blóð til »vira salþaks megin vaxa.
8.
Óðu fast, en friðar flaut eiðsvara Gauta setrs vikinga Bnotrir sverð runnar feng Unnar, þurði brönn at herði hauðrs runn, kykva nauðar, jarðar ekafls af afli ás8 hretviðrí blásinn!
9.
Unnz með ýta sinni, aflraun var þat, skaunar á seil himinBjola sjålflopta kom þjálii.
Áðu Btáli striðau Btraum Hrekkmímis ckkjur, stophnísu fór steypir striðlundr með völ Gríðnr.
10.
Né djúp akarn tlrápu dólgH vfims firmn glamma atrið kviðjundmn stöðvar Btall við rastar falli. Ogndjarfan laut arfi eiðs ferðar hug meira.
Skalfa þórs né þjálfa þróttar-stein við ótta.
11.
Ok sifuna siðan sverðs liðhattar gerðu hlifar borðs við hörða harðgleipnis dyn barði:
7.
H&rdvuxna hällgrunds-mör ser herskarn falla öfver sig, ädle bälteegarn ej för sig tog Njord-rid; thure-barn-härjarn sin lials-kraft högt mot salstak vill öka, om ej stygga stridsmöns stänkgift & honom minskas.
8.
Trygdsäkra dädan de drogo dristigt, och Gauts säters vikingars segersmyckare sam öfver f&ngst-v&gs is-brott; böljan bröts mot strandens berggrund — i lifsnödsstunden: — asen, ypperst af jordens alstring, af regnvind drifven!
9.
Tills med käcka kämpar (kraftprof var det) Thjalfe sjelflyft kom omsider i skysals-drottcns åsyn; med jernkraft strida strömmen Ränkmimers enkor ödde; stupnäses störtare framgick stridslynt dock med Grids staf.
10.
Hatets inhöljda ollon ej hos platsens strids-lystna varg-gläfs-käinpar vackla vid det lAngväga angrepp; mera hotfull hug dock hofs hos edsfärdens arfsman, ej hos Thor eller Thjalfe trots-stenen skalf af fruktan.
11.
Var nu stridstv&ng, straxt de stolt utmanande härmän gjordo sköld-bords-gny med grundh&rda slag af stridsyx;
Källa: Project Runeberg ·
