Sida 195
áðr hylriðar Heiði hrjóðendr fjöru þjóðár við skyldbreta skytju skál-eik héðins reikar. tills att holj-ridt-Heid de hiskligt blödande lifes&r sköto vid 8kyl-brett8-pel8cn8 skilje-benas ek&l-ek. 12. Dreif mcð dróttar kneyfi, dólg Svíþjóðar kólgu, sótti ferð á flótta fles-drótt Ivu nesja: þá er funriatis faBta flóðrifs Danir stóðu, knáttu Jolnis œttir útves fyrir lúta. 12. Uddarnas Ivas klipp-hird jemte hirdens ledare, Svithjods dolska drakmo, dref sotbiten & flykten; d&, nar eldskakarns daner drogo till flodrefs-fastet, kunde Joluers ätter för ntg&rd njuta hvila. 13. þeirs iþróttar beraa þornranns huguin bornir [lilyinr varð hellis Kuinra hrinbálkar] fram gingu. Liati ferðr i fasta, [fridsein var þat] hreini gnipu hlöðr ú greypan granhðtt res kv&nar. 13. Tbursa-borgens borno björnhug-fostrade söner klefvo fram: bos klippans kymror vardt dörrslaiumer; fursten väl i sitt fäste, (fredsrast var det) — och straxt på roddkungs-qvinnans rofhatt ropar stup-inbjudarn. 14. Ok bám loga himni lmll fylvíngutn vallar tróðust |)er við troði túngls brá sólar þrungu. Húffltjori braut bvoru hreggs vafrevþa tveggja blútr-elliða hcllis hundfornan kjðl sprundi. 14. Som & högblå himmel hällvallens storrafoglar flockas, trängdes ä trång plats de med tunglets synsols-blickar; regn-eldsläckarns roderman rödde hos hvardera klippmön grufligt gamla kölen å glädje-förnyande gångskepp. 15. Fútida nain froði fjarðeplis kon jarðar; mðrar legs né mugðo menn ölteiti kenna; Almtðgar lanst ægir ángrþjóf segu, tongu, Óðnis, afli soðnuni átruðr i gin Suðra. 15. Jordens fjordäpples få-kära frände grep den kloke, ej vid ädla drycken ölro männen kände; bågsträngens Äger Odens ångesttjuf bröt i styeken, Södres frände tog med tång den i esjan sudne.
Källa: Project Runeberg ·
